Hög tid att demokratisera globaliseringen

Vår marknad har globaliserats. Ekonomi, kapitalflöden och transaktioner vävs samman i oupplösliga världsvida nätverk. Men avsaknaden av globala demokratiska verktyg gör det allt svårare att på ett bra sätt tillvarata det globala samhällets och världsbefolkningens intressen i denna marknad.

Global marknad och lokal politik

Globalisering är i grunden något positivt. Den skapar bättre förutsättningar för att fördela arbete och välstånd, att stimulera och sprida tekniska innovationer och att stärka banden mellan människor världen över. Men alla marknader behöver förstås goda och tydliga ramar för att kunna fungera på ett hållbart sätt. För att undvika att människor utnyttjas eller spelas ut mot varandra behövs lagar och rättssystem som en motkraft. Och för att fånga upp de som ändå faller igenom behövs grundläggande trygghetssystem. Men dessa system saknas i allt väsentligt på global nivå. Gapet mellan den globala marknaden och den lokala politiken bidrar snarare till att tidigare relativt välfungerande strukturer urholkas även på nationell nivå, på grund av politisk maktlöshet och sinande skattkistor. De globala finansiella aktörer – såväl bolag som individer – som uppbär de största ekonomiska vinsterna av marknadens globalisering, och som därmed också borde ta det största ansvaret för att finansiera de basala välfärdssystemen, tenderar tvärtom att hitta allt enklare och snabbare sätt att undvika att betala skatt. Dels har nationalstaterna, och deras valda eller icke-valda politiker, känt sig allt mer pressade att genom skattelättnader och andra förutsättningar skapa ett mer “företagsvänligt” klimat, eller en starkare nationell “konkurrenskraft”, och därigenom undvika att kapital och företag flyttar utomlands. Och dels, den andra sidan av myntet, så kan de finansiella aktörerna allt mer lättvindigt flytta sin produktion och sina investeringar dit där förutsättningarna för kortsiktig vinst är som allra störst. Så ökar klyftorna mellan de som har långt mer än vad de behöver och de som kämpar för att tillgodose dagliga och helt basala behov. För den stora befolkningsgruppen däremellan ter sig samtidigt framtiden allt mer oviss och skrämmande.

Demokratin är hotad

Demonstration mot att USA:s dåvarande president , George W Bush, besökte Göteborg 14 juni 2001

En reaktion på denna utveckling är en växande misstro till den etablerade politikens möjligheter att bemöta vardagens utmaningar. Istället stärks kritiska och reaktionära, “alternativa”, röster, som lovar än det ena och än det andra som lösningar på samhällets problem. När man granskar dessa “lösningar” närmare så handlar det mindre om konkreta förslag och mer om att skylla på andra i en retorik som ställer olika samhällsgrupper mot varandra. Tonläget höjs och polariseringen ökar parallellt med att den politiska handlingskraften tycks allt mer förlamad. I den mån konkreta förslag presenteras så är det ofta förslag som man kan befara kommer ske på bekostnad av många människor och på de mänskliga rättigheternas principer. Eller, i den mån man kan se konkreta förslag i linje med universella mänskliga rättigheter, så tycks dessa i regel orealistiska eller av andra skäl oönskade eftersom de inte har tagit hänsyn just till globaliseringens realiteter och möjligheter. I de delar av världen där den liberala, representativa, demokratin är eller har varit stark innebär detta i förlängningen en allt större risk att allt fler vänder demokratin ryggen helt och hållet. Både den representativa demokratin som styrelseform, och de principer och värderingar som är grundläggande för demokratin, ytterst idén om alla människors lika värde, är hotade.

Hög tid att demokratisera globaliseringen

Svaret på globaliseringens utmaningar ligger inte i att försöka åternationalisera marknaden, eller i att sälja ut de mänskliga rättigheternas principer, utan tvärtom i att försöka globalisera demokratins värderingar och institutioner. Endast så kan vi forma en global politik som på ett kraftfullt sätt möter den globala marknadens baksidor, och som samtidigt tydligt bygger på idén om alla människors lika värde, inklusive idén om alla människors samhörighet och gemensamma ansvar för den här planeten som vi alla bor på. Vi behöver därför demokratisera globaliseringen och globalisera demokratin. Nyckeln ligger i att upprätta och gradvis utveckla ett demokratiskt världsparlament. Ett sådant parlament, företrädesvis upprättat inom FN-systemet,  skulle vara ett uttryck för alla människors lika värde och rätt att delta i den globala politiken på lika villkor. Det skulle ge hela mänskligheten en kanal för sin samlade röst. Det skulle ge FN och de internationella beslutsprocesserna en större öppenhet och legitimitet, och därmed bättre översikt och samordning av den globala politiken. Det skulle kunna vara med och bestämma om de regler och ramar som vi behöver för att kunna forma ett rättvist, fredligt och hållbart globalt samhälle. Ett demokratiskt parlament inom FN skulle även bidra till att göra FN till en förebild för demokrati i världen. Allt detta skulle sannolikt stärka demokratins ställning också på mer lokal nivå genom att främja samarbete och motverka destruktiv konkurrens.

UNPA-kampanjen är nyckeln

Detta är en analys som bland annat delas av en växande skara individer och organisationer som stödjer kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA-kampanjen). Att upprätta en i det initiala skedet rådgivande och indirekt vald parlamentarisk församling inom FN skulle vara ett första pragmatiskt steg på väg mot ett framtida direktvalt världsparlament. Det kan göras inom ramen för FN-stadgans begränsningar och utan möjlighet för Säkerhetsrådet att blockera. Läs mer om förslaget på UNPA-kampanjens hemsida: www.unpacampaign.org  En av de som har uttryckt stöd för UNPA-förslaget är den tidigare
generalsekreteraren för FN, Boutros Boutros-Ghali. Så här sa han i ett utlåtande i maj 2007:United Nations

Vi måste främja en demokratisering av globaliseringen innan globaliseringen förstör grunderna för nationell och internationell demokrati. Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN har kommit att bli ett ovärderligt steg för att uppnå demokratisk kontroll över globaliseringen.

Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN skulle sannolikt vara det enskilt viktigaste steget som vi redan nu kan påbörja för att gradvis göra vårt globala samhälle mer demokratiskt. Det skulle samtidigt vara ett tydligt ställningstagande gentemot de anti-demokratiska krafter som är på frammarsch runtom i världen. Men för att nå dit behöver vi bli fler som driver frågan. Vi behöver få upp den högst upp på de politiska partiernas och på civilsamhällets agenda. Och det behöver ske nu, innan de demokratiska grunderna förstörs eller har skadats allt för svårt.