Kommer Tysklands nye utrikesminister lyfta förslag om FN-parlament?

De tyska socialdemokraternas partiledare Sigmar Gabriel har ersatt Frank-Walter Steinmeier på posten som Tysklands utrikesminister. Ny partiledare blir istället den förre talmannen för Europaparlamentet Martin Schulz som anses ha större möjligheter att utmana den svårslagna Angela Merkel i det stundande valet till det tyska parlamentet (Förbundsdagen) i september i år. Både Martin Schulz och Sigmar Gabriel har uttryckt stöd för Kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling (UNPA-kampanjen) och Gabriel sa i ett utlåtande förra året:

Sigmar Gabriel 2015 (cropped).jpg

Tysklands nye utrikesminister Sigmar Gabriel. Foto: Wikipedia

”Förenta Nationernas auktoritet är tyvärr ofta otillräcklig. Därför behöver vi gemensamt sträva efter att förändra detta och göra FN mer effektivt, transparent och demokratiskt, genom en reformering av organisationens strukturer och beslutsprocesser. Detta är utgångspunkten för Kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA-kampanjen), som visar på viktiga perspektiv på vägen till skapandet av ett världsparlament, och som jag är mycket glad över att stödja sedan 2007.”

Kan man tänka sig att den nye utrikesministern använder sin position till att lyfta UNPA-förslaget på något sätt? Ja, men med tanke på den knappa tiden fram till valet så får nog chanserna ändå bedömas som små. Särskilt om man betänker att en fråga av denna tyngd också måste hinna förankras hos det andra partiet i den tyska koalitionsregeringen, Angela Merkels CDU. Å andra sidan har förslaget redan ett brett stöd hos flera ledande företrädare från både Socialdemokraterna och CDU, liksom från Die Grüne, Miljöpartiets tyska systerparti. I en gemensam motion i höstas, från företrädare från de båda regeringspartierna, uppmanade Förbundsdagen den tyska regeringen att verka för ett demokratiserat FN, samt att i det sammanhanget särskilt överväga UNPA-förslaget. Så varför inte ge det ett försök nu under våren, Sigmar Gabriel? Vem vet om eller när chansen kommer igen?

 

Fröken Friman och det fortsatta kriget för allmän rösträtt

Anna Whitlock, den historiska kvinnan bakom karaktären Fröken Friman. Foto: Wikipedia

Med start på Juldagen 2016 visade SVT den tredje säsongen av populära tv-serien Fröken Frimans krig. Berättelsen bygger på historien om Svenska Hem, en kvinnlig livsmedelskooperation som grundades 1905 i Stockholm på initiativ av Anna Whitlock. Syftet med Svenska Hem var dels att erbjuda livsmedelsvaror av hög kvalitet mitt i ett Stockholm som vid denna tid präglades av ett utbrett matsnusk och matfusk, med destruktiv konkurrens och spridning av sjukdomar som följd. Men det andra, minst lika viktiga, syftet var att genom kooperationen skapa ett nätverk och en plattform för kampen för kvinnans ekonomiska, juridiska och politiska jämställdhet med mannen. Genom Svenska Hem kunde många av tidens framstående kvinnosakskämpar organiseras för de olika frågor som var mest aktuella för att uppnå dessa mål.

Rösträtten både ett mål och ett medel

I den andra säsongen av Fröken Frimans krig, som sändes julhelgen 2015, lyfts särskilt rösträttsfrågan och de namninsamlingar och petitioner för kvinnans politiska rösträtt som skulle visa att detta var en fråga med starkt stöd hos befolkningen och särskilt hos kvinnorna. Kvinnans rösträtt var, precis som arbetarnas rösträtt i slutet av 1800-talet, både ett mål i sig och ett viktigt medel för att uppnå också andra mål. Det var ett mål i sig eftersom det var det starkaste uttrycket för idén om alla människors lika värde. Om inte allas röst räknas på lika villkor så är ju det ett tydligt uttryck för att människors röster värderas olika. Men det var också ett viktigt medel eftersom det gav en kanal och ett mandat att driva de frågor som var viktiga för en positiv samhällsutveckling, till exempel frågan om hälsosamma livsmedel, om rätten till en bra och trygg skola, eller om de prostituerades utsatta ställning (vilket lyfts särskilt i den tredje säsongen).

Kampen för allmän rösträtt fortsätter

Elin Wägner jämte pärmarna med 360 000 underskrifter från den stora masspetitionen för kvinnans politiska rösträtt 1913-1914. Foto: Wikipedia

När alla män (nåväl, inkomsthinder och annat uteslöt fortfarande ganska många av männen också) väl hade fått rösträtt i Sverige så aktualiserades åter frågan om inte kvinnan borde ha samma värde, och därmed också samma rättigheter och skyldigheter, som mannen i samhällsstyrningen. Om vi nu gör anspråk på att vara ett demokratiskt samhälle, och om demokratins bärande princip är idén om alla människors lika värde, då kan väl ”allmän” inte bara inrymma ”alla män” utan måste väl då rimligen ytterst syfta till ”alla människor”? Jo, och därmed skulle självklart även kvinnan få rösträtt, vilket till sist skedde 1921 efter en lång och svår strid.

Innebär detta att vi sedan 1921 har ”allmän rösträtt” i Sverige? Självklart inte! Om nu ”allmän” betyder ”alla människor” så borde det vara självklart att vi varken har eller kan ha allmän rösträtt i Sverige. Vad vi har är en ”allsvensk rösträtt”, det vill säga politisk jämlik rösträtt för alla svenska medborgare. Detta är bra i sig, men för den som gör anspråk på att stå för demokratins idé måste kampen för den allmänna rösträtten fortsätta. Den kan ytterst bara realiseras på global nivå, genom att alla världsmedborgare får rätt att rösta och yttra sin mening kring valet av representanter och politisk inriktning på global nivå, till exempel i Förenta Nationerna. Detta är ett mål i sig, för att idén om alla människors lika värde för första gången i världshistorien ska återspeglas och bekräftas politiskt. Men det är förstås samtidigt ett avgörande medel och verktyg för att bättre kunna hantera alla de enorma globala utmaningar som vi nu står inför som mänsklighet.

Skriv under appellen för en parlamentarisk församling inom FN

Gör som kvinnorna i Fröken Frimans krig, visa att du också stöder idén om att alla människor är lika mycket värda, och att alla människor därmed också borde få kunna göra sin röst hörd i våra globala beslutsprocesser. Skriv under UNPA-kampanjens appell för upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett demokratiskt FN-parlament.

Toppbilden: Omslagsbild till andra säsongen av Fröken Frimans krig. Foto: SVT

Socialdemokraterna i Stenungsund motionerar för ett FN-parlament

Inför den kommande S-kongressen i Göteborg, 8-12 april 2017, har socialdemokraterna i Stenungsund skickat in en motion som uppmanar kongressen att uttrycka stöd för ”UNPA-kampanjens förslag att det upprättas och gradvis utvecklas ett demokratiskt FN-parlament.”

Motionen tar sin utgångspunkt i vad som sägs vara en socialdemokratisk vision för en ”rättvis, fredlig och hållbar värld. En värld där varje människas okränkbara värde och rättigheter värnas solidariskt genom allas vårt ömsesidiga ansvar för varandra, över hela jorden.”

Motionen hänvisar vidare bland annat till FN:s oberoende demokrati-rapportör, Alfred de Zayas, som i sin rapport från 2013 har lyft UNPA-förslaget som ett viktigt och pragmatiskt steg för ett mer demokratiskt FN.

Motionen bygger även vidare på det socialdemokratiska partiprogram som antogs på kongressen 2013 och som tar tydlig ställning för en global demokratisk samhällsgemenskap med ett demokratiserat FN som hörnsten.

Avslutningsvis sammanfattar motionärerna sin vision och sin förhoppning om kongressens stöd:

”Socialdemokraterna i Stenungsund vill bidra till att stärka demokratin i världen och Förenta Nationernas möjligheter att bygga en rättvis, fredlig och hållbar värld. Därför har vi beslutat oss för att stödja rörelsen för global demokrati och för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN. Vi uppmanar den socialdemokratiska partikongressen att göra detsamma!”

Här kan du läsa motionen i sin helhet.

Vi i nätverket Global demokrati välkomnar och lyckönskar förstås denna motion. Vi passar samtidigt på att uppmana alla som ska delta i kongressen eller som är engagerade på annat sätt inom Socialdemokraterna att försöka hjälpa till med att bygga stöd för denna sak.

Toppbilden: Svenska Socialdemokratiska arbetarepartis kongress i Stockholm 1920, Fotograf: okänd. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

För ett demokratiskt FN – motion till S-kongressen 2017

För ett demokratiskt FN

Socialdemokraterna i Stenungsund uppmanar partikongressen att uttrycka stöd för förslaget att det upprättas en parlamentarisk församling inom FN (UNPA).

Socialdemokraternas globala vision är en rättvis, fredlig och hållbar värld. En värld där varje människas okränkbara värde och rättigheter värnas solidariskt genom allas vårt ömsesidiga ansvar för varandra, över hela jorden.

För att närma oss den visionen behöver vi ett starkare och mer demokratiskt FN. Ett FN som har mandat och kraft att fatta och genomföra globala beslut utifrån världssamhällets intressen och på grundval av de mänskliga rättigheternas principer, liksom vårt senaste partiprogram också uttrycker:

Socialdemokratins demokratisyn känner inga nationsgränser. Målet är en global gemenskap grundad på demokratins ideal. (Partiprogrammet s5)

Internationell solidaritet innebär att stå upp för de mänskliga rättigheterna, vidga kretsen av demokratier och ge ett tydligt stöd till de rörelser som kämpar för detta. Men det handlar också om att vidga demokratins verkningsradie över nationsgränserna. (s5)

Internationaliseringen innebär också nya utmaningar för den demokratiska delaktigheten. Många politiska beslut, som tidigare kunde tas på nationell nivå, kräver idag internationella överenskommelser och gränsöverskridande lagstiftning. (s14)

Vi anser att hela FN-systemet bör reformeras för att åstadkomma en demokratiskt uppbyggd, global beslutsorganisation som bättre återspeglar förhållandena i dagens värld. (s24)

Så hur kan vi då mer konkret röra oss i denna riktning?

I oktober 2013 presenterade FN:s oberoende rapportör för främjandet av en demokratisk och rättvis internationell ordning, Alfred de Zayas, ”konkreta och pragmatiska rekommendationer” för en mer rättvis och demokratisk värld. De Zayas rapport lyfter särskilt fram förslaget att det bör upprättas en parlamentarisk församling inom FN (UNPA), som ett första genomförbart steg på väg mot ett framtida FN-parlament.

I juni 2015 presenterade Kommissionen för global säkerhet, rättvisa och styrning, ledd av USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright och Nigerias tidigare utrikesminister Ibrahim A. Gambari, en rapport med förslag på hur vi kan möta den globala styrningens kris. Enligt rapporten skulle upprättandet av ett parlamentariskt organ inom FN innebära ett ”pragmatiskt försök att stärka relationen mellan FN och medborgarna och att överbrygga världsorganisationens demokratiska underskott.” Vidare skulle ett sådant organ enligt kommissionen utgöra ett ”komplement till det viktiga arbete som den Interparlamentariska Unionen (IPU) utför.”

Ett i första skedet rådgivande UNPA skulle kunna upprättas inom ramen för FN-stadgans begränsningar och utan möjlighet för säkerhetsrådets VETO-makter att blockera. UNPA skulle komplettera Säkerhetsrådets och Generalförsamlingens roll som mellanstatliga kanaler genom att erbjuda oss som mänsklighet, ”de Förenta Nationernas folk”, en starkare kanal i FN och i våra globala beslutsprocesser. UNPA skulle dessutom kunna bli en avgörande katalysator för ytterligare viktiga FN-reformer. UNPA kan sedan gradvis utvecklas till ett direktvalt FN-parlament i takt med att församlingen får allt starkare legitimitet hos mänskligheten och hos FN:s medlemsstater.

Flera parlamentariska organ, bland annat Europaparlamentet, Europarådets parlamentariska församling (PACE), det Pan-afrikanska parlamentet, den argentinska senaten, det kanadensiska underhuset och den tyska förbundsdagen har antagit resolutioner till stöd för UNPA-förslaget.

Därutöver stöds förslaget av över 1500 sittande eller tidigare parlamentariker från mer än 100 FN-medlemsstater, och av en mängd FN-tjänstemän, akademiker, nobelpristagare och företrädare för det globala civilsamhället. I Sverige stöder till exempel organisationer som SSU, S-studenter, Svenska FN-förbundet och Svenska freds- och skiljedomsföreningen UNPA-förslaget. Läs mer på UNPA-kampanjens hemsida: www.unpacampaign.org

Sverige skulle, tillsammans med en koalition av andra progressiva medlemsstater, kunna inleda en process för att samla stöd och lyfta förslaget i FN:s generalförsamling. Det skulle vara ett fint sätt att förvalta vår svenska tradition av starkt engagemang för FN och för demokratins principer, och det skulle samtidigt vara ett konkret svar på hur vi bättre kan möta vår tids ödesfrågor.

Socialdemokraterna i Stenungsund vill bidra till att stärka demokratin i världen och Förenta Nationernas möjligheter att bygga en rättvis, fredlig och hållbar värld. Därför har vi beslutat oss för att stödja rörelsen för global demokrati och för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN. Vi uppmanar den socialdemokratiska partikongressen att göra detsamma!

Kongressen föreslås därför besluta:

Att Socialdemokraterna uttrycker stöd för UNPA-kampanjens förslag att det upprättas och gradvis utvecklas ett demokratiskt FN-parlament.

FN-experter stöder upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN

Sex nuvarande FN-experter, utsedda av FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve, har de senaste veckorna uttryckt stöd för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA).

Enligt Maina Kiai från Kenya, FN:s särskilda rapportör om mötes- och föreningsfrihet, är det “en svaghet hos Förenta Nationerna att dess medlemsstater endast är representerade genom sina exekutiva grenar. Att involvera ytterligare aktörer såsom parlamentariker och civilsamhälle är avgörande för att FN ska kunna demokratiseras.”

FN:s särskilde rapportör om religionsfrihet, Heiner Bielefeldt från Tyskland, påminde om att ett syfte med FN är att skapa ett “inkluderande utrymme för aktivt engagemang med civilsamhälle och med många olika intressenter.” Med tanke på det “stora värdet av det gränsöverskridande arbete som parlamentariker runt om i världen gör för att främja religionsfrihet” som han har bevittnat, så menade Bielefeldt att han tror “på den stora potential som en parlamentarisk församling inom FN skulle ha för att stärka FN-systemet.”

FN:s särskilda rapportör om rätten till mat, Hilal Elver, en av många nuvarande och tidigare FN-relaterade tjänstemän, rapportörer och chefer som vill att det upprättas en parlamentarisk församling inom FN. Bild: UN Multimedia

FN:s särskilda rapportör om rätten till mat, Hilal Elver från Turkiet, sa att “795 miljoner världsmedborgare lider av kronisk hunger. En vald parlamentarisk församling inom FN skulle kunna vara ett medel för att ge dessa allra mest sårbara medlemmar av vårt globala samhälle en starkare röst så att de strukturella internationella orsaker som ligger till grund för deras lidande kan bemötas på ett mer adekvat sätt.”

2013 rekommenderade FN:s särskilda rapportör om främjandet av en rättvis och demokratisk internationell ordning, Alfred de Zayas, FN att initiera ett studium om hur en global parlamentarisk församling “skulle kunna främja genuin delaktighet”.

Nyligen bekräftade de Zayas sitt stöd för förslaget och underströk att “en parlamentarisk församling är nödvändig för att främja en internationell ordning som är mer demokratisk och rättvis. Transparens, ansvarighet och lagstyre kommer stärkas när folket har en större delaktighet i beslutsfattandet.”

Därutöver har den internationella appellen för UNPA nyligen skrivits under av Victoria Tauli-Corpuz, FN:s särskilda rapportör om ursprungsfolkens rättigheter, och av François Crépeau, FN:s särskilde rapportör om migranters mänskliga rättigheter.

Andra exempel på framträdande personer med FN-koppling som stöder UNPA-kampanjens upprop är tidigare generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghali, tidigare undergeneralsekreterarna Ibrahim Gambari, Shashi Tharoor, Brian Urquhart och Heitor Gurgulino de Souza, tidigare biträdande generalsekreteraren och Sloveniens tidigare president Danilo Türk, tidigare biträdande generalsekreteraren Anders Wijkman, tidigare befälhavaren för FN:s mission i Rwanda Roméo Dallaire, FN:s tidigare särskilda rapportörer om rätten till mat Olivier de Schutter och Jean Ziegler, de tidigare rapportörerna om tortyr Theo van Boven och Manfred Nowak, och tidigare generaldirektören för UNESCO Federico Mayor.

Toppbilden föreställer Rådet för mänskliga rättigheter under sin 24:e session, Geneve, 25 september 2013. Bild: Jean-Marc Ferré

Denna artikel är en översättning, läs originalet på UNPA-kampanjens hemsida

Hög tid att demokratisera globaliseringen

Vår marknad har globaliserats. Ekonomi, kapitalflöden och transaktioner vävs samman i oupplösliga världsvida nätverk. Men avsaknaden av globala demokratiska verktyg gör det allt svårare att på ett bra sätt tillvarata det globala samhällets och världsbefolkningens intressen i denna marknad.

Global marknad och lokal politik

Globalisering är i grunden något positivt. Den skapar bättre förutsättningar för att fördela arbete och välstånd, att stimulera och sprida tekniska innovationer och att stärka banden mellan människor världen över. Men alla marknader behöver förstås goda och tydliga ramar för att kunna fungera på ett hållbart sätt. För att undvika att människor utnyttjas eller spelas ut mot varandra behövs lagar och rättssystem som en motkraft. Och för att fånga upp de som ändå faller igenom behövs grundläggande trygghetssystem. Men dessa system saknas i allt väsentligt på global nivå. Gapet mellan den globala marknaden och den lokala politiken bidrar snarare till att tidigare relativt välfungerande strukturer urholkas även på nationell nivå, på grund av politisk maktlöshet och sinande skattkistor. De globala finansiella aktörer – såväl bolag som individer – som uppbär de största ekonomiska vinsterna av marknadens globalisering, och som därmed också borde ta det största ansvaret för att finansiera de basala välfärdssystemen, tenderar tvärtom att hitta allt enklare och snabbare sätt att undvika att betala skatt. Dels har nationalstaterna, och deras valda eller icke-valda politiker, känt sig allt mer pressade att genom skattelättnader och andra förutsättningar skapa ett mer “företagsvänligt” klimat, eller en starkare nationell “konkurrenskraft”, och därigenom undvika att kapital och företag flyttar utomlands. Och dels, den andra sidan av myntet, så kan de finansiella aktörerna allt mer lättvindigt flytta sin produktion och sina investeringar dit där förutsättningarna för kortsiktig vinst är som allra störst. Så ökar klyftorna mellan de som har långt mer än vad de behöver och de som kämpar för att tillgodose dagliga och helt basala behov. För den stora befolkningsgruppen däremellan ter sig samtidigt framtiden allt mer oviss och skrämmande.

Demokratin är hotad

Demonstration mot att USA:s dåvarande president , George W Bush, besökte Göteborg 14 juni 2001

En reaktion på denna utveckling är en växande misstro till den etablerade politikens möjligheter att bemöta vardagens utmaningar. Istället stärks kritiska och reaktionära, “alternativa”, röster, som lovar än det ena och än det andra som lösningar på samhällets problem. När man granskar dessa “lösningar” närmare så handlar det mindre om konkreta förslag och mer om att skylla på andra i en retorik som ställer olika samhällsgrupper mot varandra. Tonläget höjs och polariseringen ökar parallellt med att den politiska handlingskraften tycks allt mer förlamad. I den mån konkreta förslag presenteras så är det ofta förslag som man kan befara kommer ske på bekostnad av många människor och på de mänskliga rättigheternas principer. Eller, i den mån man kan se konkreta förslag i linje med universella mänskliga rättigheter, så tycks dessa i regel orealistiska eller av andra skäl oönskade eftersom de inte har tagit hänsyn just till globaliseringens realiteter och möjligheter. I de delar av världen där den liberala, representativa, demokratin är eller har varit stark innebär detta i förlängningen en allt större risk att allt fler vänder demokratin ryggen helt och hållet. Både den representativa demokratin som styrelseform, och de principer och värderingar som är grundläggande för demokratin, ytterst idén om alla människors lika värde, är hotade.

Hög tid att demokratisera globaliseringen

Svaret på globaliseringens utmaningar ligger inte i att försöka åternationalisera marknaden, eller i att sälja ut de mänskliga rättigheternas principer, utan tvärtom i att försöka globalisera demokratins värderingar och institutioner. Endast så kan vi forma en global politik som på ett kraftfullt sätt möter den globala marknadens baksidor, och som samtidigt tydligt bygger på idén om alla människors lika värde, inklusive idén om alla människors samhörighet och gemensamma ansvar för den här planeten som vi alla bor på. Vi behöver därför demokratisera globaliseringen och globalisera demokratin. Nyckeln ligger i att upprätta och gradvis utveckla ett demokratiskt världsparlament. Ett sådant parlament, företrädesvis upprättat inom FN-systemet,  skulle vara ett uttryck för alla människors lika värde och rätt att delta i den globala politiken på lika villkor. Det skulle ge hela mänskligheten en kanal för sin samlade röst. Det skulle ge FN och de internationella beslutsprocesserna en större öppenhet och legitimitet, och därmed bättre översikt och samordning av den globala politiken. Det skulle kunna vara med och bestämma om de regler och ramar som vi behöver för att kunna forma ett rättvist, fredligt och hållbart globalt samhälle. Ett demokratiskt parlament inom FN skulle även bidra till att göra FN till en förebild för demokrati i världen. Allt detta skulle sannolikt stärka demokratins ställning också på mer lokal nivå genom att främja samarbete och motverka destruktiv konkurrens.

UNPA-kampanjen är nyckeln

Detta är en analys som bland annat delas av en växande skara individer och organisationer som stödjer kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA-kampanjen). Att upprätta en i det initiala skedet rådgivande och indirekt vald parlamentarisk församling inom FN skulle vara ett första pragmatiskt steg på väg mot ett framtida direktvalt världsparlament. Det kan göras inom ramen för FN-stadgans begränsningar och utan möjlighet för Säkerhetsrådet att blockera. Läs mer om förslaget på UNPA-kampanjens hemsida: www.unpacampaign.org  En av de som har uttryckt stöd för UNPA-förslaget är den tidigare
generalsekreteraren för FN, Boutros Boutros-Ghali. Så här sa han i ett utlåtande i maj 2007:United Nations

Vi måste främja en demokratisering av globaliseringen innan globaliseringen förstör grunderna för nationell och internationell demokrati. Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN har kommit att bli ett ovärderligt steg för att uppnå demokratisk kontroll över globaliseringen.

Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN skulle sannolikt vara det enskilt viktigaste steget som vi redan nu kan påbörja för att gradvis göra vårt globala samhälle mer demokratiskt. Det skulle samtidigt vara ett tydligt ställningstagande gentemot de anti-demokratiska krafter som är på frammarsch runtom i världen. Men för att nå dit behöver vi bli fler som driver frågan. Vi behöver få upp den högst upp på de politiska partiernas och på civilsamhällets agenda. Och det behöver ske nu, innan de demokratiska grunderna förstörs eller har skadats allt för svårt.

Aktionsvecka för ett världsparlament 20-30 oktober 2016

Var med i den globala aktionsveckan 20-30 oktober 2016! Det är enkelt att delta. Här är några exempel på vad du kan göra:

  • Ta en bild på dig själv eller på er själva i grupp med budskapet ”Världsparlament nu!”, på valfritt språk. Här kan du se ett urval av bilder från tidigare år. Dela bilden på aktionsveckans Facebook-sida eller maila den till contact@worldparliamentnow.org 
  • Hashtag: använd gärna #worldparliament och/eller #världsparlament
  • Skriv under UNPA-kampanjens appell för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN
  • Engagera fler personer som finns i dina nätverk20161019_170804

Här är en pdf med aktionsveckans budskap ”Världsparlament nu!” i lite olika versioner, för den som inte orkar eller hinner fixa själv. Det är bara att skriva ut och ta en bild.

Kom med och stå upp för alla människors rätt till en röst i våra globala beslutsprocesser och ödesutmaningar. En människa, en röst – ett världsparlament nu!

 

 

 

4 punkter för världsmedborgarskap och globalt styre

Hur skulle en global regering kunna se ut? För många så skulle svaret vara att något sådant är omöjligt eller orealistiskt att uppnå.  Kanske säga att det beror på att de flesta människor inte är kosmopoliter. Ordet kosmopolit kommer ifrån en tid när antikens tänkare föreställde sig att det fanns ”andra världar” som de inte kände till. Andra människors existens i världen erkändes trots att samtida aktörer inte hade kunskap om just ”de andra”. Idag är dock situationen annorlunda. De flesta platser i världen har på ett eller annat sätt berörts av processer som globalisering, kosmopolitisering eller informationssamhället.

Artikelförfattaren Vladan Lausevic

Just kosmopolitisering handlar om att problem och utmaningar inte längre har ett visst bestämt geografiskt territorium. Miljöproblem gör definitivt att i stort sett alla människor är beroende av varandra rörande klimatet och Jordens resurser. Fler människor har också mer och bättre kunskap om varandra, vilket även märks i den globala studien World Values Study om att fler delar samma värderingar. Att vara kosmopolit handlar även om att oa
vsett identitet känna sig mentalt kopplad till det globala styret och beslutsfattningsprocessen. Därmed återstår frågan om varför en global regering inte existerar redan idag med tanke på de senaste 25 årens samhällsutveckling.

En förklaring ligger i begrepp som postdemokrati samt i nationstanken. Postdemokrati innebär att demokrati på nationell nivå är begränsad eller förhindrad att påverka samt legitimera främst den ekonomiska utvecklingen på supranationell nivå. Samtidigt har å andra sidan demokratin också  globaliserats. Parisavtalet är ett uttryck för hur globalt demokratiskt engagemang och intressen kan knyta samman människor runt om i världen.

En annan förklaring ligger i nationstanken. Trots att fler människor idag betecknar sig som kosmopoliter, européer eller som transnationella, så har fler sin primära identitet kopplat till en viss etnisk grupp, nation eller stat. Idag talas det inte minst om efterspelet av Brexit om konflikten mellan storstadskosmopoliter och människor på landsbygden eller i arbetarklassorterna. Det är en något förenklat bild eftersom långt ifrån alla som lever i storstäderna anser sig som kosmopoliter samtidigt som många lantbrukare och vänsterorienterade väljare stödjer unionens existens.

One common home...

Foto: www.unpacampaign.org

Att tillhöra en nation är inte fel i sig. Nationalidentiteter behöver inte vara i strid med de kosmopolitiska även om de ofta är det. Det handlar mer om hur identiteten är uppbyggd eftersom nationalism i grunden försätter exkludering medan andra former kan vara mer privata snarare än kollektivistiska. Vidare är nationalismen en kraft som förr i tiden var mer nyskapande och framtidsorienterat. Idag är det för det mesta tvärtom med fokus på att vara bakåtsträvande eller reaktionär. Sist men inte minst gör sig den politiska nationalismen gällande i synen på suveränitet. Nationell suveränitet och nationellt medborgarskap är fortfarande de mest dominerande formerna rörande maktutövning, maktpåverkan och maktens legitimitet.

Legitimitetsproblematiken syns tydligt inom ramen för EU som union och styrelseform. Unionen bygger på att vara en demokrati utan demos och är ett socialt kontrakt mellan stater – inte mellan medborgare och unionen. Unionen styrs utan regeringsstyre. Policyskapande sker nästan utan politik, i jämförelse med hur det sker nationellt. Likadana problem finns med det det globala styret, inte minst med tanke på hur internationella organisationer som FN fungerar. Idag talas det ofta om att både EU och FN ”måste reformera sig”. Frågan är dock vem vill i så fall reformera sig? Enda sättet att ordentligt reformera FN eller EU är om även stater kan bli reformerade vilket kräver medborgarnas stöd i större skala. Därför förslår jag fyra följande punkter om hur en sådan regering kan skapas, legitimeras och effektiveras.

  1. Demokratiska globala institutioner. För att både medborgare, stater och unioner ska kunna vara representerade bör det finnas ett trekammarsystem med olika antal platser. Första kammaren bör vara organiserad för unioner, andra för stater och tredje för medborgare. Urvalet kan ske genom demokratiska val för samtliga kammare. De som ska representera stater och unioner bör därför bli valda av medborgarna. Ett annat alternativ är att stater eller unioner själva väljer genom att partier eller partifederationer röstar fram olika kandidater. Den tredje kammaren bör endast formeras genom demokratiska val där medborgare väljer sina representanter. Platsfördelningen för den tredje kammaren bör basera sig på proportionella val och i relation till befolkningsmängden. För den första och andra kammaren räcker det med mer fixerade antal platser, exempelvis 2 representanter per stat eller 10 per union.
  1. Konstitutionalism. Någon rättslig grund för världsmedborgarskap existerar inte än. Därför behövs det en form av ett socialt kontrakt mellan den globala styrelseformen och den individuella människan – kosmopoliten. Globalt styre bör vara federalt så att ”rätt beslut tas på rätt nivå” och därmed förhindrar och begränsar maktmissbruk. Ett federalt styre som i USA eller Kanada innebär att den federala makten är begränsad att ingripa och  agera gentemot individen. Därför bör en global konstitution i första hand bygga på så kallade negativa rättigheter och friheter som att fri rörlighet för människor och kapital får råda. Plus med en viss komplettering av de positiva som att alla människor ska ha rätt till utbildning och primärvård. Ett socialt kontrakt förutsätter också någon form av socioekonomisk omfördelning. Till skillnad från stater så skulle inte en global regering behöva beskatta enskilda individer utan exempelvis koldioxidutsläpp, miljöförstörelse och bolag. Intäkterna kan användas för exempelvis infrastrukturprojekt, katastrofhjälp eller sjukdomsbekämpning.
  1.  Identiteter. I en global värld binds människor samman utan att de alltid är medvetna om detta. När någon i Sverige eller Senegal köper en Iphone tillverkad i Kina så är en indirekt kopplad till den som har tillverkat telefonen men även designat den i USA. Med andra ord människor kan ha mycket gemensamt med varandra även på långa avstånd vilket inte minst märks på sociala medier där människor i Facebookgrupper av olika skäl kommer i kontakt med likasinnade världen runt. Samhällsorientering och medvetenhet som människor tar del av exempelvis i skolor eller gymnasier grundar sig på att sätta det ”egna” staten i centrum. Genom att fler undervisas i globalt styre, global historia eller global samhällsutveckling så kan fler knyta till sig till den globala beslutsnivån. Det kan också handla om andra fördelaktiga aspekter som att införa en global arbetsvisum vilket ger varje individ rätten att arbeta var som helst i världen med i princip vilket jobb som helst.
  1. Ny syn på stat och suveränitet. Genom att stater och unioner som institutioner utvecklas i mer kosmopolitisk riktning så innebär det att individens identitet, inklusive nationell identitet, kan bli mer av en privat sak medan staten eller unioner baserar sig på centrala aspekter som mänskliga rättigheter, rättssystem och transparens. Nuvarande syn på nationell suveränitet i folkrättslig mening grundar sig på att det är staten som är suverän. Det innebär även att , trots minskad makt och inflytande i samband med globalisering och regionaliseringsprocesser, stater ofta vill styra och kontrollera den överstatliga utvecklingen. Stater agerar i detta efter sina ”nationella intressen”. Globala institutioner som regering, medborgarskap och demokrati skulle kunna leda till att främst stater måste bete sig på annat sätt. Som principiellt alltid måste samarbeta och understödja globala institutioner för att lösa problem och utmaningar. Istället för att som idag ofta motarbeta varandra som exempelvis rörande kriget i Syrien, migrationskrisen eller territoriella konflikter i Sydostasien.

Artikelförfattaren Vladan Lausevic är medlem i Liberalerna samt individuell medlem i Alliansen Liberaler och Demokrater för Europa. Han arbetar som biträdande lektor i Europastudier vid Manipal University, Indien.

LUF:s utrikespolitiska arbetsgrupp: ”Demokratisera FN med ett Världsparlament!”

Liberala Ungdomsförbundets (LUF) utrikespolitiska arbetsgrupp har tagit fram en rapport som vill ge förslag på hur vi som världssamfund kan möta de globala utmaningar som vi nu står inför. Rapportens utgångspunkt är att Förenta Nationerna fortsatt är en viktig organisation för världens länder och människor, men att FN nu är i stort och akut behov av att reformeras i mer demokratisk riktning:

FN har allt sedan grundandet fyllt en viktig funktion i att reglera och underlätta relationerna mellan världens länder och förenkla humanitära insatser. Dock har FN ofta använts som ett  politiskt verktyg för diktaturer. FN måste reformeras, och dess beslutsprocesser bli mer demokratiska och präglas av större öppenhet, insyn och effektivitet. (från LUF:s handlingsprogram, avsnittet ”Demokrati i världen”)

Nyckeln till ett mer demokratiskt FN, eller ett mer demokratiskt världssamfund över huvud taget, ligger i upprättandet av ett världsparlament som företräder och kanaliserar den enskilda människans och den samlade mänsklighetens röst. Ett sådant parlament skulle för första gången i världshistorien innebära att alla människor fick ett gemensamt politiskt verktyg för att hantera de utmaningar som hela världen delar:

Vår vision är att ett framtida världsparlament kommer kunna lösa många utmaningar som det internationella samfundet idag står handfallna inför. Världen behöver idag mer än någonsin komma tillsammans och ett gemensamt demokratiskt parlament är en stor del i denna strävan. (från rapporten)

Ett världsparlament skulle enligt rapporten kunna upprättas i enlighet med någon av de modeller som Kommittén för ett demokratiskt FN (KDUN) har tagit fram som förslag på hur en parlamentarisk församling inom FN (UNPA) skulle kunna se ut. Enligt KDUN skulle ett i första skedet rådgivande och indirekt valt UNPA vara ett första pragmatiskt och genomförbart steg på väg mot ett framtida direktvalt världsparlament. Ett UNPA skulle trots sina initialt begränsade befogenheter innebära en helt ny demokratisk och parlamentarisk dimension inom FN, och skulle samtidigt vara en katalysator för vidare reformer för ett bättre och mer demokratiskt FN, inklusive av den parlamentariska församlingen som sådan.

UNPA-förslaget stöds av nära 1500 sittande eller tidigare parlamentariker från 120 av världens

Manifestation för ett världsparlament utanför Rwandas parlament i Kigali, 26 okt 2014.

Manifestation utanför Rwandas parlament i Kigali, i samband med globala aktionsveckan för ett världsparlament, 26 okt 2014.

länder, och av ett stort antal FN-tjänstemän, nobelpristagare, akademiker och andra företrädare från det globala civilsamhället. Många av dessa tillhör den liberala rörelsen. UNPA-kampanjens internationella appell har bland annat skrivits under av svenska liberaler som Cecilia Wikström, Olle Schmidt och Birgitta Ohlsson. Redan 2005 tog Liberalernas international, internationell paraplyorganisation för svenska Liberalerna och för Centerpartiet, ställning för förslaget om att upprätta en parlamentarisk församling inom FN.

För alla som anser att demokratins principer om alla människors lika värde ska gälla också i vårt globaliserade samhälle borde arbetet för att upprätta och utveckla ett demokratiskt världsparlament nu bli högsta prioritet. Detta tycks också vara den slutsats som LUF:s utrikespolitiska arbetsgrupp når fram till:

Liberala ungdomsförbundets utrikespolitiska arbetsgrupp når slutsatsen att det är absolut nödvändigt att arbetet för att implementera ett världsparlament inleds snarast möjligast. Processen kommer att vara omfattande och tidskrävande och därmed bör den inledas redan nu, för att den inom en överskådlig framtid ska färdigställas.

Nätverket Global demokrati välkomnar med glädje denna rapport och hoppas att den ska väcka  ett ökat engagemang för den globala demokratins sak såväl bland liberaler som hos övriga civilsamhället.

Så är FN odemokratiskt

Demokrati är ett innehållsrikt och komplext begrepp som inte gärna låter sig slutgiltigt definieras. Men kanske kan man ändå säga att demokratins grundval är idén om allas människors lika värde. Demokrati är försöket att låta denna idé komma till politiskt uttryck, att realisera sig här i världen. Med andra ord: demokrati är ambitionen att låta alla människors röst få komma till tals på så lika villkor som möjligt. En människa – en röst, det är demokratins grundidé.

Men FN styrs av institutioner som bygger på helt andra principer. De två viktigaste av dessa institutioner är Säkerhetsrådet och Generalförsamlingen.

Säkerhetsrådet är odemokratiskt

Det är lätt att inse att FN:s säkerhetsråd är odemokratiskt. Säkerhetsrådet är det enda organ i världen med formell makt att fatta beslut som är bindande för hela världsbefolkningen. Men samtidigt har bara en mycket liten del av världsbefolkningen någon insyn i eller inflytande över hur rådets beslut fattas.

FN:s säkerhetsråd

FN:s säkerhetsråd. Bild: www.fn.se

Om det nu fattas några beslut över huvud taget. I Säkerhetsrådet finns fem permanenta medlemmar. Permanenta, det vill säga att de kan inte röstas bort hur olämpligt de än skulle bete sig eller hur mycket de än skulle sätta sina egna nationella intressen över det globala allmänintresset. Dessa fem permanenta medlemmar har var för sig möjlighet att hindra Säkerhetsrådet från att fatta beslut genom sin så kallade VETO-makt.

En demokratisk institution får ständigt på nytt sitt mandat och sin legitimitet från befolkningens samlade vilja, som kommer till uttryck genom återkommande fria och allmänna val. Men Säkerhetsrådets mandat och legitimitet vilar ytterst på de permanenta medlemmarnas militära kapacitet och roll som segermakter i 2:a världskriget. Det finns stor anledning att känna tacksamhet för hur dessa stater stoppade Nazitysklands brutala regim och utbredande. Men likväl är det uppenbart att Säkerhetsrådet är nästan så långt ifrån demokratisk som en politisk institution kan vara.

Generalförsamlingen är också odemokratisk

FN:s generalförsamling. Bild: www.fn.se

FN:s generalförsamling. Bild: www.fn.se

Att Säkerhetsrådet är odemokratiskt håller nog de flesta med om. Det tycks betydligt mer kontroversiellt att påstå att FN:s generalförsamling är odemokratisk. Men den slutsatsen måste man dra om man med demokrati menar något i närheten av definitionen ovan. För i Generalförsamlingen råder ju inte principen om alla människors lika politiska värde. I Generalförsamlingen gäller inte en människa – en röst, utan en nation – en röst. Varje medlemsstat har en röst var i generalförsamlingen, oavsett befolkningsstorlek. De minsta nationerna som Tuvalu eller Nauru, med cirka 10 000 invånare vardera, likaväl som Kina eller Indien, med över en miljard. Detta innebär att medborgarna i de minsta medlemsstaterna kan ha flera tusen gånger större inflytande per capita än medborgarna i de största nationerna. Långt ifrån demokratins princip om den universella jämlikheten med andra ord.

Men om det nu i alla fall var så att det var principen en nation – en röst som gällde. Men i verkligheten är en stor del av världens nationer minoritetsfolk som inte är representerade i generalförsamlingen över huvud taget. Samer, basker, kurder, baludjer och uigurer, för att bara nämna ett fåtal, varför räknas inte deras röst? Jo, därför att i generalförsamlingen är det i själva verket inte en röst per nation utan en röst per medlemsstat som gäller.

Dessutom är det bara medlemsstatens regering som får komma till tals i FN:s generalförsamling. Oppositionen är inte representerad. Detta exkluderar ytterligare stora delar av världsbefolkningen. Situationen är förstås värst i de minst demokratiska medlemsstaterna, där det tas minst hänsyn till minoriteters och oppositionellas intressen. Men även om alla medlemsstater var demokratiska var för sig så skulle ändå inte generalförsamlingen i sin helhet kunna vara demokratisk.

FN saknar ett parlament

För att kunna realisera idén om alla människors lika värde inom FN behövs ett FN-parlament. Ett parlament som väljs av hela världsbefolkningen och som sätts samman utifrån hur världsmedborgarnas jämlika röster fördelar sig. Ett parlament i sig skulle visserligen inte vara IMG_0428.PNGtillräckligt för att göra FN demokratiskt. Därutöver krävs bland annat en transparens i FN:s aktiviteter och oberoende domstolar. Men utan ett parlament kan FN inte bli demokratiskt och FN kan inte komma i närheten av att kanalisera demokratins princip om en människa – en röst. Ett FN-parlament är inte tillräckligt, men det är fullständigt nödvändigt för att göra FN demokratiskt.

FN är fantastiskt men måste bli mycket bättre

Jag vill slutligen understryka att FN kunde ha varit ännu mer odemokratiskt än vad organisationen är. Människor, folk och stater får faktiskt göra sina röster hörda och kan få en viss inblick i globala beslutsprocesser på ett sätt som inte hade varit alls möjligt om inte FN hade funnits. Och inte minst gör och kanaliserar FN, trots sitt odemokratiska styre, enormt mycket verksamhet som är till stor gagn för världens människor. FN är en fantastisk organisation. Men för att FN ska kunna bibehålla sin legitimitet i en allt mer globaliserad värld, och för att FN ska kunna bli ännu bättre i mötet med de enorma globala utmaningar som vi nu så akut står inför, så måste FN demokratiseras.

Nyckeln till ett demokratiskt FN ligger varken i ett reformerat Säkerhetsråd eller i en mäktigare Generalförsamling utan i ett demokratiskt FN-parlament.