Författararkiv: Petter Ölmunger

Om Petter Ölmunger

Medgrundare av nätverket Global demokrati.

Liberalernas Landsmöte bör ge stöd åt visionen om ett Världsparlament

Debattinlägg av Vladan Lausevic, som har skrivit en motion (N2) till Liberalernas Landsmöte för upprättandet av ett Världsparlament.

Under helgen 18-19 november har Liberalerna sitt Landsmöte där bland annat min motion om upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN, som ett steg på väg mot demokratiskt valt Världsparlament, och som ett komplement till det mellanstatliga FN-systemet, kommer att diskuteras. Partistyrelsen yrkar avslag på motionen. Partistyrelsens argument mot motionen bygger dock på felaktigheter och missförstånd som jag ser det.

Artikelförfattaren Vladan Lausevic argumenterar för ett Världsparlament och för ett demokratiserat FN.

Partistyrelsen hänvisar i sitt yttrande till uppfattningen om “att alla världens parlament redan i dag är representerade i IPU” (den Interparlamentariska unionen). Det stämmer i och för sig inte, USA är inte medlem i IPU. Men bortsett från det så är mycket riktigt en stor del av världens nationalstatliga parlament (demokratiska såväl som odemokratiska) medlemmar i IPU. Frågan är dock vad det har med saken att göra? Syftet med IPU är visserligen att representera och stärka samarbetet mellan världens parlament. Men syftet med ett Världsparlament skulle vara ett helt annat, nämligen att representera mänskligheten, världens människor. IPU är ett forum för världens ca 200 nationalstatliga parlament (178 är medlemmar). Men ett Världsparlament skulle vara ett gemensamt parlament för jordens ca 7 miljarder människor. Grunden för visionen om ett demokratiskt Världsparlament är den liberala idén om individuell suveränitet, om alla människors lika värde och varje människas okränkbara rätt att delta i politiken på lika villkor. En människa, en röst. Grunden för IPU, liksom för det rådande FN-systemet, är däremot idén om nationell suveränitet och att varje nationalstat eller nationellt parlament ska ha en lika stark röst, oavsett befolkningsstorlek eller demokratisk förankring. IPU har inte uttryckt några som helst ambitioner att utvecklas till ett FN- eller Världsparlament. Därför är partistyrelsens hänvisning till IPU ett mycket svagt argument mot min motion.

Landsmötet skulle kunna ta ett tydligt principiellt ställningstagande för den långsiktiga visionen om ett demokratiskt Världsparlament. Man kan sedan utifrån denna grund undersöka olika vägar fram för att nå det målet. En väg kan vara att undersöka förutsättningarna för att utveckla IPU i denna riktning (trots att IPU:s nuvarande stadgar och uttalade ambitioner i min mening inte tyder på att detta är en framkomlig väg). En annan väg kan vara att i enlighet med artikel 22 i FN-stadgan som första steg på väg mot ett framtida demokratiskt Världsparlament upprätta en parlamentarisk församling inom FN. Detta har bland annat föreslagits av FN:s oberoende demokratirapportör Alfred de Zayas och av Kommissionen för global säkerhet, rättvisa och styrning, ledd av USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright och Nigerias tidigare utrikesminister Ibrahim A. Gambari. Kommissionens rapport från juni 2015 skriver bland annat följande angående relationen mellan UNPA (i rapporten ”UN Parliamentary Network”) och IPU:

”…ett parlamentariskt nätverk inom FN (UNPN) skulle kunna tjäna som ett komplement till den Interparlamentariska Unionens (IPU) viktiga arbete, som har verkat för internationellt samarbete och demokrati i över hundra år. Då IPU:s medlemsstaters delegationer tenderar att fokusera på nationella frågor, så skulle UNPN:s ledamöter fokusera på FN:s styre som sådant, och på att främja ansvarigt och inkluderande beslutsfattande på global nivå.”

Partistyrelsen anger även som skäl till att avslå min motion att: “Just nu, när en stor del av världens befolkning lever i ofria och odemokratiska länder, är en viktig uppgift att stödja demokratiseringsprocesser på plats i de enskilda länderna.” Men varför skulle den viktiga uppgiften att verka för demokrati “i de enskilda länderna” försvåras av att även verka för demokrati på global nivå? Visar inte historien tvärtom på att den lokala demokratiseringen har varit beroende av parallella demokratiseringsprocesser på mer övergripande nivå? Tänk om USA:s liberaler på 1800- och 1900-talet hade sagt att man istället för att verka för en federal demokrati endast skulle verka för demokrati “i de enskilda delstaterna”. Demokratiseringen på federal nivå i USA har varit avgörande också för demokratiseringen på delstatsnivå. Och vad hade det blivit av den svenska demokratin om liberalerna då hade sagt nej först till 1860-talets representationsreform, och sedan till det tidiga 1900-talets rösträttsreform med hänvisning till att vi först måste verka för demokrati “i de enskilda kommunerna, landstingen och hemmen”? På samma sätt som den lokala demokratiseringen då var beroende av en parallell nationell demokratisering, så är den nationella och regionala demokratiseringen idag, i vårt alltmer globaliserade samhälle, beroende av en parallell global demokratisering.

FN:s tidigare och nu framlidne generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali har sagt följande:

“Vi måste främja en demokratisering av globaliseringen innan globaliseringen förstör grunderna för nationell och internationell demokrati. Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN har kommit att bli ett ovärderligt steg för att uppnå demokratisk kontroll över globaliseringen.”

Historiskt sett har liberaler varit involverade i såväl demokratins genombrott som i FN:s tillkomst och utveckling. Och precis som Liberalerna vill förnya sig själva, Sverige och EU så bör partiet tänka mer på hur globala institutioner ska förnyas. Det behövs ett reformerat och demokratiserat FN-system, globalt styre som har mandat, resurser och legitimitet att fatta och genomföra globala beslut utifrån världsmedborgarnas intressen och på grundval av de mänskliga rättigheternas principer. Det behövs därför ett demokratiskt Världsparlament och upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN är ett bra första steg på den vägen.

Toppbilden: Demonstration för ett världsparlament på den italienska ön Ventotene, september 2015

Dominikanska republiken: Deputeradekammarens utskott för utrikesfrågor stöder en parlamentarisk församling inom FN

Utskottets stöd för den internationella kampanjen för en parlamentarisk församling inom Förenta Nationerna tillkännagavs av dess ordförande, Victor Suárez Díaz, på Twitter.

Ledamot Victor Suárez talar i parlamentet

(Detta inlägg är en översättning av en nyhetsartikel från UNPA-kampanjen, som publicerades på kampanjens hemsida den 29 augusti 2017)

Den 14 augusti tillkännagav Victor Suárez Díaz, ordförande för utskottet för utrikesfrågor och internationellt samarbete i Dominikanska republikens deputeradekammare, att utskottet stöder kampanjen för en parlamentarisk församling inom FN (UNPA-kampanjen).

Inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN förs fram som ett sätt att ge valda representanter en formell roll i FN och att öka världsorganisationens demokratiska karaktär. Församlingen är tänkt att fungera som ett kompletterande organ, som representerar världsmedborgarna och inte regeringarna.

”Som ordförande för utskottet för utrikesfrågor och internationellt samarbete tror jag att vi behöver använda vårt mandat från kongressen till att lyfta förslag som skulle ge världsmedborgarna en röst och som skulle vara till gagn för våra folk. Därför förbinder jag mig att föra fram kampanjen för en parlamentarisk församling inom FN, såväl på den globala nivån som från vår region i Karibien”, sa Suárez, som är medlem i regeringspartiet PLD.

Utskottet planerar att lägga fram en stödjande resolution till deputeradekammarens plenumförsamling. Det stöd som Suárez har gett uttryck för välkomnas av UNPA-kampanjen.

”Detta initiativ från deputeradekammarens utrikesutskott i Dominikanska republiken för kampanjen för en parlamentarisk församling inom FN innebär ett viktigt steg mot en demokratisering av FN och av hela den globala styrningens system”, sa Fernando Iglesias, ledamot i UNPA-kampanjens styrkommitté och ordförande i världsfederalisternas (World Federalist Movement) råd.

”Efter liknande resolutioner som har antagits av det Latinamerikanska parlamentet, av Mercosurs parlament, och av de båda kamrarna i Argentinas parlament, skulle den Dominikanska republikens parlament kunna bli nästa parlament i den latinamerikanska och karibiska regionen som stöder detta initiativ att ge en verklig röst åt världsmedborgarna. Det globala syd, där de flesta bor, vill ha mer transparens, ansvarighet och demokrati på den internationella och globala nivån”, tillade den argentinske politikern.

Kampanjens internationella appell för en UNPA stöds över partigränser av mer än 1500 sittande och tidigare parlamentsledamöter från mer än 120 länder, av dessa kommer fler än 20 från Dominikanska republiken.

Nyligen hölls ett seminarium (länken leder till en rapport från seminariet skriven på engelska) om UNPA vid universitetet Autónoma i Santo Domingo.

Toppbilden: Dominikanska republikens deputeradekammare

Den förste världsmedborgaren?

“Jag är världsmedborgare!” Så lär filosofen Diogenes från Sinope (ca 412-323 f.Kr.) ha svarat när han en gång fick frågan var han kom ifrån. (Diogenes Laertius VI 63) Detta är den tidigaste kända referensen till begreppet “världsmedborgare” (på grekiska “kosmopolites”, dvs kosmopolit). Svaret lär ha provocerat. Frågeställaren förväntade sig sannolikt något i stil med “jag är athensk medborgare” eller “jag är från Sinope”. Identiteten var nämligen i den antika grekiska kulturen i regel starkt förknippad med den hemstad (polis) där man hade sitt politiska medborgarskap och som man förväntades vara fullt lojal med och vid behov ytterst försvara militärt mot angripare. Diogenes svar ifrågasatte inte bara den snäva konkurrensen och de ofta våldsamma konflikterna mellan de grekiska stadsstaterna. Genom att säga att han var världsmedborgare tycks han identifiera sig även med de som ansågs stå helt utanför det hellenska kulturområdet, de som allmänt kallades för “barbarer”, och som därmed fungerade som en motbild till den hellenska nationalismen under antiken.

Är det därmed rimligt att kalla Diogenes för den förste världsmedborgaren? Nej, av åtminstone tre skäl tycker jag att man kan ifrågasätta det.

(1) Den föreställning som Diogenes ger uttryck för har högst sannolikt funnits också tidigare och i andra språkområden. I det tamilska diktverket Purananuru, en del av den så kallade Sangamlitteraturen, skriver Kaniyan Poongundranaar ”Yaadhum oore yaavarum elir”, vilket ska kunna översättas som “Hela världen är vårt hem, alla människor är släkt.”1 Dikten är visserligen några hundra år yngre än Diogenes, men är ändå en påminnelse om att kosmopolitiska tankegångar sannolikt har burits av människor i alla tider och på alla platser. I de till stor del betydligt äldre hinduistiska skrifterna Upanishaderna, och i andra av de klassiska indiska Sanskritskrifterna, återfinns begreppet “Vasudhaiva Kutumbakam”, vilket betyder “hela världen är en familj”. I den klassiska konfucianska skriften Riternas bok, som bygger på den kinesiske filosofen Konfucius (551-479 f.Kr.) läror, finns idén om “Dàtóng”, “den stora enheten”, enligt vilken hela världen ska delas av alla i harmoni. Fler exempel skulle säkert kunna lyftas som tecken på att det funnits kosmopolitiska tankegångar långt före Diogenes. 2

Martin Behaims ”jordäpple” (Erdapfel), världens äldsta bevarade jordglob, blev färdig 1492, samma år som Christoffer Columbus ”upptäckte” Amerika. Columbus återkom från sin resa först i mars 1493, varför de amerikanska landområdena saknas på jordgloben.

(2) Man kan också fundera på vad det egentligen är för “medborgarskap” Diogenes står för. Som en av den kyniska filosofiska skolans främsta företrädare förespråkade Diogenes en radikalt enkel livshållning och ett starkt ifrågasättande av många samtida konventioner, så till den grad att han kan ge ett mycket världsfrånvänt intryck. Man kan därför fundera på om inte det “världsmedborgarskap” som Diogenes appellerar till snarare är en undanflykt från det politiska livets ansvar än ett uttryck för en vilja att medborgerligt engagera sig i världens politiska styre.

(3) Man bör slutligen också påminna sig om de stora geografiska kunskapsluckor och den därmed bristfälliga världsbild som var en ofrånkomlig förutsättning för alla filosofiska och politiska resonemang vid tiden för Diogenes. När Diogenes och hans samtida pratade om “världen” så menade de förstås den för dem kända världen, en kartbild där åtminstone de amerikanska kontinenterna och stora delar av Afrika saknades helt. Först efter det sena 1400-talets nya geografiska upptäckter och de därefter allt mer kompletta kartorna och jordgloberna kan man börja tala om en världsbild som rymmer alla människor och hela jorden.

Men trots motargumenten ovan så finns det samtidigt starka skäl att se just Diogenes som den förste världsmedborgaren. Snart efter Diogenes växte en mer medveten och samhällsengagerad kosmopolitisk filosofi fram i och med stoikerna. Och med det kosmopolitiska tänkandets pånyttfödelse under renässansen och upplysningen (nu med en något mer komplett världsbild) skulle snart idén om världsmedborgaren bli föremål för ett allt bredare och allt starkare globalt filosofiskt samtal och politiskt engagemang. I denna tradition leds vi förr eller senare tillbaka till den källa som nog på goda grunder kommer fortsätta kallas för den förste kosmopoliten, som på frågan varifrån han kom svarade: “Jag är världsmedborgare!”

Toppbilden: Diogenes, enligt sägner sittande i sin världsfrånvända tunna, omgiven av hundar (grek ”kyôn”, därav kyniker, de ”hundlika”). Målning av Jean-Léon Gérôme (1860), Wikipedia
  1. United Nations Day celebrated, The Hindu .
  2.  Alla dessa exempel är hämtade från boken Das demokratische Weltparlament – Eine kosmopolitische Vision (2017), Jo Leinen & Andreas Bummel .

Kampanj för en parlamentarisk församling inom FN stöds nu av över 1500 sittande och tidigare lagstiftare från mer än 120 länder

(Detta inlägg är en översättning av en nyhetsartikel från UNPA-kampanjen, som publicerades på kampanjens hemsida den 7 augusti 2017)

Den internationella kampanjen för en parlamentarisk församling inom FN (United Nations Parliamentary Assembly, UNPA) stöds nu över partigränser av mer än 1500 sittande och tidigare parlamentariker från mer än 120 länder.

Tänkbar logga för UNPA

Kampanjens appell för inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN uppmanar till att “demokratiskt deltagande och representation på den globala nivån gradvis genomförs” och fastslår att “för att värna det internationella samarbetet, säkra och sprida FN:s legitimitet och stärka dess möjlighet att agera, måste människor inkluderas i FN:s aktiviteter och dess internationella organisationer på ett mer direkt och effektivt sätt.”

“Detta är en viktig milstolpe”, enligt Andreas Bummel, kampanjens globala samordnare. “Att en så bred grupp av parlamentariker från världens alla regioner vill se en parlamentarisk församling inom FN visar än en gång att det är hög tid för Förenta Nationerna att överväga detta projekt”, underströk han.

“När det kommer till att demokratisera världsorgnisationen och det globala samarbetet så är det inte längre möjligt att ignorera förslaget om en parlamentarisk församling inom FN. Detta är en framgång för kampanjen och för de många parlamentariker vars stöd kampanjen har förmått att mobilisera”, kommenterade Jo Leinen, europaparlamentariker och medordförande i kampanjens parlamentariska rådgivande grupp.

Nomsa Tarabella-Marchesi från Sydafrikas Nationalförsamling blev den 1500:e parlamentsledamoten att skriva under UNPA-kampanjens appell

Den 1500:e lagstiftaren som skrev under appellen för UNPA blev Nomsa Tarabella-Marchesi från Sydafrika. “FN skulle vinna mycket på att involvera valda företrädare i sina överläggningar. Det är ju faktiskt många gånger de som behövs för att implementera FN-beslut på den nationella nivån, särskilt när det gäller Agenda 2030. En parlamentarisk församling inom FN skulle även skapa demokratisk överblick över FN:s arbete, inklusive att spela en meningsfull roll gentemot Säkerhetsrådet. Detta ytterligare skikt av ansvarsskyldighet skulle stärka världsorganisationens demokratiska karaktär”, sa Tarabella-Marchesi.

Den svenska europaparlamentarikern Soraya Post, som nyligen gav sitt stöd åt en UNPA-motion i Europaparlamentet, sa att “som världens folk måste vi kunna få direkt inflytande i FN:s politiska agenda och dess implementering. Det är en fråga om våra mänskliga rättigheter och deras fulla förverkligande.”

Bland de lagstiftare som har skrivit under appellen återfinns bland annat Panafrikanska parlamentets ordförande Roger Nkodo Dang från Kamerun, och ordförandena för de parlamentariska kommittéerna för utrikesfrågor i Belgien och Indien, Dirk van der Maelen respektive Shashi Tharoor.

Många av de lagstiftare som har skrivit under appellen innehar idag viktiga exekutiva positioner. Bland dem återfinns Tysklands utrikesminister Sigmar Gabriel, EU:s kommissionär för det digitala området Mariya Gabriel från Bulgarien, Irlands president Michael D. Higgins, Sveriges minister för internationellt utvecklingsarbete Isabella Lövin, EU:s utrikesminister och vice ordförande i Kommissionen Federica Mogherini, Argentinas vicepresident Gabriela Michetti, och Kanadas premiärminister Justin Trudeau.

Det högsta antalet sittande parlamentsledamöter som stöder kampanjen kommer från Tyskland, med mer än 100, följt av Kanada med över 50 och Sverige med mer än 40. Andra länder med mer än 10 sittande parlamentariker inkluderar Argentina, Belgien, Danmark, Dominikanska republiken, Indien, Italien, Schweiz, Spanien, Sydafrika och Österrike. Mer än 50 europaparlamentariker finns också på listan.

Upprättandet av en UNPA har fått stöd av bland annat Euorpaparlamentet, Latinamerikanska parlamentet och Panafrikanska parlamentet.

Utöver parlamentsledamöter har även ett stort antal FN-arbetare, framträdande akademiker, kulturella innovatörer, företrädare för civilsamhällets organisationer och många hängivna medborgare från alla möjliga livssituationer uttryckt stöd för UNPA-kampanjen.

Gör det du också!

Hela listan med supporters
Sittande parlamentariker
Tidigare parlamentariker

Toppbilden: FN:s högkvarter i New York, foto Fernanda LeMarie, Wikipedia

Nätverket Global demokrati blir Demokrati utan gränser – vill du vara aktiv?

Nätverket Global demokrati har sedan 2014 verkat för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN och för en demokratiskt styrd global ordning. Vårt arbete ingår i en global kampanj (UNPA-kampanjen) med aktörer runt om i världen. Nu håller en spännande organisatorisk utveckling på att ske som vi vill vara en del av.

Våren 2017 lanserades organisationen Democracy Without Borders i Tyskland, med grenar på olika platser i världen. Organisationen är en vidareutveckling av Committee for a Democratic U.N. som verkat sedan 2003 för en demokratisering av Förenta Nationerna, med särskilt fokus på upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Democracy Without Borders behåller UNPA-kampanjen som sitt primära fokus, men vill även verka brett för demokratiska principer på alla samhällsnivåer. På www.democracywithoutborders.org kan du läsa mer om den nya organisationens bakgrund och syfte.

Nu är vi i Global demokratis styrgrupp intresserade av att utveckla vårt nätverk i liknande riktning, och bli en svensk gren av Democracy Without Borders.

Vi vänder oss därför till dig som redan finns i vårt nätverk, eller som kanske hör om oss för första gången, med en förfrågan om du kan tänka dig att engagera dig i bildandet av den nya organisationen Demokrati utan gränser?

Du kanske vill sitta med i vår styrelse? Eller stötta oss på annat sätt? Du kanske har förslag på hur vi på kan forma vår organisation på ett bra sätt?

Vi behöver allt engagemang och all feedback! Så tveka inte att höra av dig till oss.

Bästa hälsningar,
Hans Leander, Carin Ölmunger och Petter Ölmunger

Europarlamentet uppmanar EU att främja en debatt om “upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN”

(Detta inlägg är en översättning av en nyhetsartikel från UNPA-kampanjen, som publicerades på kampanjens hemsida den 6 juli 2017.)

I en resolution som antogs 5 juli 2017, angående EU:s riktlinjer inför FN:s generalförsamlings kommande mötessession med start i september, har Europaparlamentet uppmanat Europeiska unionens råd att främja en debatt kring “frågan om att upprätta en parlamentarisk församling inom FN” (UNPA).

Resolutionen, som formellt kommer lämnas över till Rådet av Europaparlamentets talman Antonio Tajani, tillägger att frågan om UNPA bör diskuteras “utifrån perspektivet att stärka den demokratiska profilen och den interna demokratiska processen” inom Förenta Nationerna och “att låta det globala civilsamhället involveras direkt i den beslutsfattande processen”.

EU-parlamentarikern Jo Leinen under plenum-debatten 4 juli. (Bild: EP)

Europaparlamentarikern Jo Leinen (S&D), som hade tagit initiativet till att denna rekommendation om UNPA inkluderades i resolutionen, sa att “detta års rekommendationer till FN:s 72:a mötessession i generalförsamlingen inkluderar åter igen en uppmaning till Rådet att främja idén om en parlamentarisk församling inom FN. G20-mötet i Hamburg visar tydligt att det inte finns någon fungerande världsordning. Medan 20 länder fattar beslut så är FN:s 175 medlemsstater exkluderade. Detta är inte hållbart. Genom upprättandet av en parlamentarisk församling skulle representanter valda av medborgarna ges en verklig röst i det globala systemet.”

“Internationella organisationer borde vara föremål för allmänhetens översyn och inte för dunkel och hemlig diplomati. Jag stöder upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN-systemet för att skapa möjligheter till starkare delaktighet för allmänheten i Förenta Nationernas aktiviteter”, sa Elmar Brok (EPP), ledamot i Europaparlamentet, och tidigare under många år ordförande för parlamentets utskott för utrikesfrågor samt ordförande för Europafederalisterna.

EU-parlamentarikern Andrey Kovatchev introducerar resolutionen i Plenum. (Bild: EP)

Rapportören med ansvar för resolutionen, Europaparlamentarikern Andrey Kovatchev, förklarade att “det finns ett ökande behov av transparens och demokratiskt ansvar. Jag tror att det är ett steg i rätt riktning att uppmuntra en debatt kring frågan om upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN.” Han tillade att “Förenta Nationerna borde överväga alla till buds stående möjligheter för att stärka den demokratiska legitimiteten och att återfå folkets tillit. Det internationella samfundet och civilsamhället borde tillsammans ta fram ett alternativ till det nuvarande handlingsförlamade FN-systemet. Dessutom skulle en sådan debatt ytterligare stärka det globala civilsamhället och främja allmänhetens engagemang.”

Förra året yttrade Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och vice ordförande i Europeiska kommissionen, att UNPA “skulle kunna vara ett mycket användbart verktyg.” Före det att hon fick sina nuvarande uppdrag uttryckte hon stöd för UNPA-kampanjen i sin roll som italiensk parlamentariker. I dagsläget har cirka 1500 sittande och tidigare parlamentariker uttryckt stöd för UNPA-förslaget.

UNPA-kampanjens globala samordnare, Andreas Bummel, välkomnar Europaparlamentets uppmaning till Rådet. I maj stod kampanjen värd för ett informellt möte i New York om UNPA, i samarbete med Kanadas FN-delegation, ett möte som samlade experter från civilsamhället och företrädare från 12 regeringar.

“Genom denna resolution har Europaparlamentet, såsom EU-medborgarnas representativa organ, klargjort att det stöder en seriös debatt om denna fråga och att det skulle vilja se att EU:s regeringar spelar en aktiv roll för att lyfta denna sak i samband med FN:s generalförsamlings kommande session”, sa Andreas Bummel.

Europaparlamentets stöd för ett UNPA går lång tid tillbaka. En första resolution i ämnet antogs 1994.

Toppbilden: Europaparlamentets plenumsal. Bild från Europaparlamentets arkiv.

Socialdemokratiska partistyrelsen säger nej till ett demokratiserat FN

Inför den socialdemokratiska partikongressen 8-12 april motionerar Socialdemokraterna i Stenungsund för “ett demokratiskt FN” och för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Partistyrelsen vill att kongressen avslår motionen och skriver följande i sitt yttrande:

Generalförsamlingen består av representanter för FN:s medlemsstater och kan därför inte vara ett direkt folkvalt organ. En motionär för fram kravet på att bilda UNPA, en parlamentarisk församling inom FN. .Partistyrelsen ser naturligtvis positivt på åtgärder som syftar till att stärka FN och att stärka såväl demokratiskt inflytande som människors engagemang i FN Men partistyrelsen vill prioritera reformeringen av säkerhetsrådet och menar att det parlamentariska organ, Interparlamentariska unionen, som har observatörsstatus i FN, för närvarande är tillräckligt.

Jag ska här försöka besvara de olika delarna i detta yttrande.

“Generalförsamlingen består av representanter för FN:s medlemsstater och kan därför inte vara ett direkt folkvalt organ.”

Det är oklart vad partistyrelsen avser med denna mening. Den aktuella motionen handlar ju inte alls om FN:s generalförsamling utan om ett förslag på en helt ny institution som skulle komplettera Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet. I samband med FN:s Millennietoppmöte år 2000 sa Tjeckiens dåvarande president Václav Havel följande:

Förenta Nationerna skulle förmodligen behöva vila på två pelare: en som utgjordes av en församling av jämlika exekutiva företrädare från de enskilda länderna, motsvarande dagens plenum (dvs Generalförsamlingen), och en annan som utgjordes av en grupp som valdes direkt av jordens befolkning, i vilken antalet delegater som företrädde enskilda nationer således i grova drag skulle motsvara nationens storlek.

Det är precis detta som UNPA-förslaget handlar om: att vid sidan av de existerande FN-institutioner som kanaliserar medlemsstaternas olika röster genom dess regeringar (Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet) upprätta en institution som kan kanalisera den enskilda människans och den samlade världsbefolkningens röst, det “vi” som FN-stadgans inledning tar sin utgångspunkt i: “Vi, de Förenta Nationernas folk…”

“Partistyrelsen vill prioritera reformeringen av säkerhetsrådet”

Jag ser flera problem med detta svar:

  1. Det går inte att genomföra relevanta reformer av Säkerhetsrådet i nuläget. Frågan om reformer av Säkerhetsrådet har diskuterats återkommande sedan FN grundades. Reformförslagen handlar dels om en utvidgning av antalet (permanenta och icke-permanenta) medlemmar i Säkerhetsrådet, och dels om dess beslutsprocesser, framför allt de permanenta medlemmarnas VETO-rätt. Sådana reformer av Säkerhetsrådet kräver som minimum att alla de fem permanenta medlemmarna säger ja. Om man studerar de aktuella reformförslag som förs fram, och olika möjliga varianter på dessa, så framstår det som högst osannolikt att det skulle kunna gå att hitta en sådan enighet bland VETO-makterna. Varför vill partistyrelsen prioritera reformer som sedan FN grundades har visat sig vara ogenomförbara och som troligtvis kommer att fortsätta vara det så länge maktkampen mellan stormaktsblocken kvarstår? Ska man verkligen ta detta svar på allvar? Bör inte partistyrelsen åtminstone försöka precisera något vilka reformer av Säkerhetsrådet man vill prioritera, och på vilket sätt man tänker sig göra det?
  2. Säkerhetsrådet är ett ytterst odemokratiskt organ. Det är odemokratiskt dels eftersom det tillåter permanenta medlemmar, det vill säga medlemmar som inte riskerar att förlora sin plats hur mycket de än skulle missbruka den. Säkerhetsrådet är också odemokratiskt eftersom det dessutom tillåter att de permanenta medlemmarna kan lägga in sitt VETO och alltså stoppa ett beslut, även om alla andra medlemmar i FN skulle vara för det. Det går knappast att hitta en större kontrast till demokratiska principer. Trots det fyller Säkerhetsrådet med sin nuvarande odemokratiska struktur förmodligen en viktig funktion för upprätthållandet av relativ internationell ordning eftersom den minskar risken att ett stormaktsblock agerar mot ett annat stormaktsblocks vilja. För att långsiktigt kunna reformera Säkerhetsrådet och utmana denna odemokratiska ordning behöver vi därför parallellt bygga upp en alternativ, demokratisk, maktstruktur, som istället bygger på idén om alla människors lika värde och röst. I takt med att en sådan ordning får allt större legitimitet hos mänskligheten och hos FN:s medlemsstater så kommer också möjligheterna att reformera Säkerhetsrådet att öka. Upprättandet och utvecklandet av ett FN-parlament är med andra ord en helt avgörande förutsättning för meningsfulla reformer av Säkerhetsrådet. Så om partistyrelsen på allvar vill prioritera detta bör man alltså verka för upprättandet av UNPA.
  3. En reform av Säkerhetsrådet kräver som sagt som minimum ett godkännande av Säkerhetsrådet själv, inklusive alla de permanenta VETO-makterna. Upprättande av UNPA kan däremot genomföras utan en förändring av FN-stadgan och utan möjlighet för Säkerhetsrådet och dess VETO-makter att blockera.

“Partistyrelsen menar att det parlamentariska organ, Interparlamentariska unionen (IPU), som har observatörsstatus i FN, för närvarande är tillräckligt.”

Tillräckligt för vad?!  Syftet med UNPA skulle uppenbart vara ett helt annat än det som IPU har och har haft allt sedan dess grundande 1889. Den grundläggande skillnaden är att medan IPU är en sammanslutning av nationella parlament och parlamentariker så skulle syftet med UNPA däremot vara att direkt och i egen rätt utöva parlamentariska funktioner på den internationella eller globala nivån. Ett av målen skulle vara att kunna hålla FN:s tjänstemän och institutioner ansvariga inför ett globalt parlamentariskt organ. Det finns inga tecken i dagsläget på att IPU skulle vara beredd att ta på sig sådana uppgifter eller att utvecklas i riktning mot ett FN-parlament. Hänvisningen till IPU kan därför bara tolkas som en ovilja hos partistyrelsen att se en stärkt parlamentarisk och demokratisk kanal för den samlade mänskligheten inom FN. Vad grundar sig denna ovilja i?

”Partistyrelsen ser naturligtvis positivt på åtgärder som syftar till att stärka FN och att stärka såväl demokratiskt inflytande som människors engagemang i FN.”

Hur ska man kunna ta detta yttrande på allvar? Partistyrelsen yrkar avslag på en motion som presenterar ett tydligt och genomförbart förslag på hur FN skulle kunna stärkas och öppnas upp för demokratiskt inflytande och engagemang, samtidigt som man inte presenterar något som helst alternativt förslag på hur FN skulle kunna stärkas och demokratiseras. Det kan väl bara tolkas som att partistyrelsens engagemang för denna fråga i själva verket är svagt? Som den aktuella motionen har visat så är kontrasten mycket stor mellan det partiprogram som kongressen 2013 antog och detta yttrande från partistyrelsen.

FN blir vad vi gör det till, vi som medlemsstater och vi som världsmedborgare. FN behöver demokratiseras för att bli mer legitimt och effektivt och för att bättre kunna möta de enorma globala utmaningar vi som mänsklighet står inför. Upprättandet av UNPA är ett första pragmatiskt och genomförbart steg på vägen mot ett FN-parlament och ett mer demokratiskt FN.

Edward Snowden nominerad till Nobels fredspris

10 svenska riksdagsledamöter har nominerat visselblåsaren Edward Snowden till Nobels fredspris 2017. Snowden blev känd för världen sommaren 2013 efter att ha avslöjat att USA bedriver mycket omfattande övervakningsverksamhet över hela jorden, hemliga uppgifter som han kommit över under sin tid som anställd på USA:s nationella säkerhetsmyndighet NSA (National Security Agency). Snart efter avslöjandena flydde den då nyss 30 år fyllda Snowden till Ryssland där han sedan dess lever i landsflykt och på hemlig ort eftersom han riskerar mycket stränga straff om han skulle hamna inför rätta i USA. Till exempel har Michael T. Flynn, som nyligen utsetts av Donald Trump till att leda USA:s säkerhetspolitiska råd och att vara presidentens säkerhetspolitiske rådgivare, sagt att Snowden bör ställas inför rätta för landsförräderi och dömas till döden.

I sin nominering lyfter riksdagsledamöterna  indirekt den stora obalans som råder mellan en global övervaknings- och underrättelsetjänst som kan verka långt bortom de nationella demokratiska institutionernas och lagarnas räckvidd. Bland annat skriver de:

Snowden insisted that it must be up to an informed global citizenry to decide whether they wish to live in a world in which they are constantly monitored by the United States military. With courage and careful judgment, he initiated a global debate about surveillance systems that operate beyond democratic control and the rule of law.

Edward Joseph Snowden Foto: Wikipedia

Förmodligen kommer den globala övervakningsverksamheten, oavsett den bedrivs av USA eller av andra aktörer, att fortsätta öka i takt med globaliseringen och i takt med ett allt mer högintensivt globalt informationsflöde, framför allt på internet. Om världsmedborgarna ska kunna få en rimlig nivå av insyn i det globala underrättelsearbetet, och om vi som mänsklighet ska kunna bringa dessa verksamheter under någon sorts ”demokratisk kontroll och lagstyre” behöver vi därför utveckla regelverk och demokratiska institutioner på global nivå. Det kommer aldrig de nationella eller regionala institutionerna kunna räcka till för.

Snowdens uppoffringar för att upplysa mänskligheten om de globala övervakningsverksamheterna förtjänar att prisas snarare än att straffas. Just nu ser det mörkt ut, både för Snowdens möjligheter att en dag kunna återvända till USA, och för de liberala värderingar som verkar för öppenhet och frihet. Men, vem vet? Kanske vindarna snart vänder igen, och kanske Snowden en dag faktiskt får ta emot Nobels fredspris som tack för att han stod upp för den frihet vi alla lever av.

Toppbilden: Från National Security Operations Center (NASOC), en del av NSA:s organisation. Foto: Wikipedia

Global aktionsvecka för ett världsparlament 20-30 oktober 2017

Upplever du att det rådande politiska systemet inte räcker till i mötet med våra globala utmaningar? Du är inte ensam! Kom med i vår aktionsvecka för ett världsparlament den 20-30 oktober 2017 – för alla människors rätt till en röst i våra globala beslutsprocesser.

De globala kriserna tilltar och människor från hela världen, och från skiftande bakgrund och kultur, uttrycker sitt missnöje med nuvarande former för politisk representation, som lämnar oss utan röst i de globala beslutsprocesserna.

Vi har massor av globala problem. Hotet mot våra ekosystem, brott mot mänskliga rättigheter, spridandet av små och stora massförstörelsevapen, bristande reglering av globala marknader och finanssystem, och enorma socio-ekonomiska klyftor – detta och mycket annat är globala problem som kräver globala lösningar. Men vem är ansvarig för att hantera dessa problem utifrån ett sant globalt perspektiv?

För att kunna nå globala lösningar behöver vi ett globalt politiskt organ som kan skapa utrymme för globala demokratiska diskussioner och fatta globala beslut. Idag har världens medborgare näst intill inget inflytande i de beslut som fattas i organisationer som Förenta Nationerna, Internationella valutafonden (IMF), Världshandelsorganisationen (WTO), Världsbanken, G20 och G8. De regeringar som är representerade i dessa organ – organ som ofta utgörs av en liten självutvald grupp – möts och beslutar om vår framtid samtidigt som de ofta utsätts för stor påtryckning från de globala storföretagens lobbyister. Dessa regeringar ser det som sin främsta uppgift att försvara vad de själva anser ligger i deras nationella intressen, och ser inte till vad som är bäst för hela mänskligheten och för jordens miljö.

Vem ska tala för världens folk? Låt folket bestämma själv!

På många politiska nivåer väljer redan medborgare demokratiskt sina företrädare. I Sverige finns valda företrädare i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och i riksdagen. I Europa finns till och med ett kontinentalt parlament – Europaparlamentet – som har tillsatts genom demokratiska val. Men när det gäller globala utmaningar, som berör varje människa på vår planet, så finns det inget världsparlament med valda företrädare.

Vi är världsfolket

Ett världsparlament skulle vara ett instrument för att hitta och genomföra lösningar som är demokratiska och som skulle tjäna hela mänsklighetens intresse. Världsparlamentet skulle överskrida nationsgränser och bättre återspegla den sociala, kulturella, religiösa, etniska och kulturella mångfald som världens medborgare bär på.

Vi som deltar i denna globala aktionsvecka delar den fundamentala övertygelsen att världs-medborgarna borde få rösta fram sina världs-företrädare. Det finns många olika tankar om hur ett världsparlament skulle kunna fungera. En del av oss menar att världsparlamentet borde utrustas med mekanismer som möjliggör för elektroniskt och mer direkt inflytande. Vi är förenade i våra olikheter, och förenade i vårt upprop:

Låt folket bestämma. Vi behöver demokrati utan gränser. Vi behöver bygga global demokrati. Vi behöver ett världsparlament!

Vi uppmanar individer, organisationer, grupper och rörelser överallt, att bli en del av den globala aktionsveckan för ett världsparlament, som kommer att äga rum 20-30 oktober 2017. Kom och höj din röst för global demokrati!

Här nedan följer exempel på hur du kan delta:
  • Ta en bild på dig själv eller på er själva i grupp med budskapet ”Världsparlament nu!”, på valfritt språk. Här kan du se ett urval av bilder från tidigare år. Dela bilden på aktionsveckans Facebook-sida eller maila den till contact@worldparliamentnow.org
  • Hashtag: använd gärna #worldparliament och/eller #världsparlament
  • Skriv under UNPA-kampanjens appell för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN
  • Arrangera en föreläsning eller ett annat event som lyfter frågan om ett världsparlament
  • Arrangera ett Model Global Parliament till exempel på ditt lokala universitet eller gymnasium. Här kan du läsa om ett exempel från Australien
  • Engagera fler personer som finns i dina nätverk
  • Berätta för oss om dina planer! Maila oss i nätverket Global demokrati: info@globaldemokrati.org eller fyll i kontaktformuläret på aktionsveckans hemsida.
Toppbilden: Fotoaktion för ett världsparlament, i samband med internationella seminariet för federalism, på italienska ön Ventotene 2015

Kommer Tysklands nye utrikesminister lyfta förslag om FN-parlament?

De tyska socialdemokraternas partiledare Sigmar Gabriel har ersatt Frank-Walter Steinmeier på posten som Tysklands utrikesminister. Ny partiledare blir istället den förre talmannen för Europaparlamentet Martin Schulz som anses ha större möjligheter att utmana den svårslagna Angela Merkel i det stundande valet till det tyska parlamentet (Förbundsdagen) i september i år. Både Martin Schulz och Sigmar Gabriel har uttryckt stöd för Kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling (UNPA-kampanjen) och Gabriel sa i ett utlåtande förra året:

Sigmar Gabriel 2015 (cropped).jpg

Tysklands nye utrikesminister Sigmar Gabriel. Foto: Wikipedia

”Förenta Nationernas auktoritet är tyvärr ofta otillräcklig. Därför behöver vi gemensamt sträva efter att förändra detta och göra FN mer effektivt, transparent och demokratiskt, genom en reformering av organisationens strukturer och beslutsprocesser. Detta är utgångspunkten för Kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA-kampanjen), som visar på viktiga perspektiv på vägen till skapandet av ett världsparlament, och som jag är mycket glad över att stödja sedan 2007.”

Kan man tänka sig att den nye utrikesministern använder sin position till att lyfta UNPA-förslaget på något sätt? Ja, men med tanke på den knappa tiden fram till valet så får nog chanserna ändå bedömas som små. Särskilt om man betänker att en fråga av denna tyngd också måste hinna förankras hos det andra partiet i den tyska koalitionsregeringen, Angela Merkels CDU. Å andra sidan har förslaget redan ett brett stöd hos flera ledande företrädare från både Socialdemokraterna och CDU, liksom från Die Grüne, Miljöpartiets tyska systerparti. I en gemensam motion i höstas, från företrädare från de båda regeringspartierna, uppmanade Förbundsdagen den tyska regeringen att verka för ett demokratiserat FN, samt att i det sammanhanget särskilt överväga UNPA-förslaget. Så varför inte ge det ett försök nu under våren, Sigmar Gabriel? Vem vet om eller när chansen kommer igen?