Den förste världsmedborgaren?

“Jag är världsmedborgare!” Så lär filosofen Diogenes från Sinope (ca 412-323 f.Kr.) ha svarat när han en gång fick frågan var han kom ifrån. (Diogenes Laertius VI 63) Detta är den tidigaste kända referensen till begreppet “världsmedborgare” (på grekiska “kosmopolites”, dvs kosmopolit). Svaret lär ha provocerat. Frågeställaren förväntade sig sannolikt något i stil med “jag är athensk medborgare” eller “jag är från Sinope”. Identiteten var nämligen i den antika grekiska kulturen i regel starkt förknippad med den hemstad (polis) där man hade sitt politiska medborgarskap och som man förväntades vara fullt lojal med och vid behov ytterst försvara militärt mot angripare. Diogenes svar ifrågasatte inte bara den snäva konkurrensen och de ofta våldsamma konflikterna mellan de grekiska stadsstaterna. Genom att säga att han var världsmedborgare tycks han identifiera sig även med de som ansågs stå helt utanför det hellenska kulturområdet, de som allmänt kallades för “barbarer”, och som därmed fungerade som en motbild till den hellenska nationalismen under antiken.

Är det därmed rimligt att kalla Diogenes för den förste världsmedborgaren? Nej, av åtminstone tre skäl tycker jag att man kan ifrågasätta det.

(1) Den föreställning som Diogenes ger uttryck för har högst sannolikt funnits också tidigare och i andra språkområden. I det tamilska diktverket Purananuru, en del av den så kallade Sangamlitteraturen, skriver Kaniyan Poongundranaar ”Yaadhum oore yaavarum elir”, vilket ska kunna översättas som “Hela världen är vårt hem, alla människor är släkt.”1 Dikten är visserligen några hundra år yngre än Diogenes, men är ändå en påminnelse om att kosmopolitiska tankegångar sannolikt har burits av människor i alla tider och på alla platser. I de till stor del betydligt äldre hinduistiska skrifterna Upanishaderna, och i andra av de klassiska indiska Sanskritskrifterna, återfinns begreppet “Vasudhaiva Kutumbakam”, vilket betyder “hela världen är en familj”. I den klassiska konfucianska skriften Riternas bok, som bygger på den kinesiske filosofen Konfucius (551-479 f.Kr.) läror, finns idén om “Dàtóng”, “den stora enheten”, enligt vilken hela världen ska delas av alla i harmoni. Fler exempel skulle säkert kunna lyftas som tecken på att det funnits kosmopolitiska tankegångar långt före Diogenes. 2

Martin Behaims ”jordäpple” (Erdapfel), världens äldsta bevarade jordglob, blev färdig 1492, samma år som Christoffer Columbus ”upptäckte” Amerika. Columbus återkom från sin resa först i mars 1493, varför de amerikanska landområdena saknas på jordgloben.

(2) Man kan också fundera på vad det egentligen är för “medborgarskap” Diogenes står för. Som en av den kyniska filosofiska skolans främsta företrädare förespråkade Diogenes en radikalt enkel livshållning och ett starkt ifrågasättande av många samtida konventioner, så till den grad att han kan ge ett mycket världsfrånvänt intryck. Man kan därför fundera på om inte det “världsmedborgarskap” som Diogenes appellerar till snarare är en undanflykt från det politiska livets ansvar än ett uttryck för en vilja att medborgerligt engagera sig i världens politiska styre.

(3) Man bör slutligen också påminna sig om de stora geografiska kunskapsluckor och den därmed bristfälliga världsbild som var en ofrånkomlig förutsättning för alla filosofiska och politiska resonemang vid tiden för Diogenes. När Diogenes och hans samtida pratade om “världen” så menade de förstås den för dem kända världen, en kartbild där åtminstone de amerikanska kontinenterna och stora delar av Afrika saknades helt. Först efter det sena 1400-talets nya geografiska upptäckter och de därefter allt mer kompletta kartorna och jordgloberna kan man börja tala om en världsbild som rymmer alla människor och hela jorden.

Men trots motargumenten ovan så finns det samtidigt starka skäl att se just Diogenes som den förste världsmedborgaren. Snart efter Diogenes växte en mer medveten och samhällsengagerad kosmopolitisk filosofi fram i och med stoikerna. Och med det kosmopolitiska tänkandets pånyttfödelse under renässansen och upplysningen (nu med en något mer komplett världsbild) skulle snart idén om världsmedborgaren bli föremål för ett allt bredare och allt starkare globalt filosofiskt samtal och politiskt engagemang. I denna tradition leds vi förr eller senare tillbaka till den källa som nog på goda grunder kommer fortsätta kallas för den förste kosmopoliten, som på frågan varifrån han kom svarade: “Jag är världsmedborgare!”

Toppbilden: Diogenes, enligt sägner sittande i sin världsfrånvända tunna, omgiven av hundar (grek ”kyôn”, därav kyniker, de ”hundlika”). Målning av Jean-Léon Gérôme (1860), Wikipedia
  1. United Nations Day celebrated, The Hindu .
  2.  Alla dessa exempel är hämtade från boken Das demokratische Weltparlament – Eine kosmopolitische Vision (2017), Jo Leinen & Andreas Bummel .