Socialdemokratiska partistyrelsen säger nej till ett demokratiserat FN

Inför den socialdemokratiska partikongressen 8-12 april motionerar Socialdemokraterna i Stenungsund för “ett demokratiskt FN” och för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Partistyrelsen vill att kongressen avslår motionen och skriver följande i sitt yttrande:

Generalförsamlingen består av representanter för FN:s medlemsstater och kan därför inte vara ett direkt folkvalt organ. En motionär för fram kravet på att bilda UNPA, en parlamentarisk församling inom FN. .Partistyrelsen ser naturligtvis positivt på åtgärder som syftar till att stärka FN och att stärka såväl demokratiskt inflytande som människors engagemang i FN Men partistyrelsen vill prioritera reformeringen av säkerhetsrådet och menar att det parlamentariska organ, Interparlamentariska unionen, som har observatörsstatus i FN, för närvarande är tillräckligt.

Jag ska här försöka besvara de olika delarna i detta yttrande.

“Generalförsamlingen består av representanter för FN:s medlemsstater och kan därför inte vara ett direkt folkvalt organ.”

Det är oklart vad partistyrelsen avser med denna mening. Den aktuella motionen handlar ju inte alls om FN:s generalförsamling utan om ett förslag på en helt ny institution som skulle komplettera Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet. I samband med FN:s Millennietoppmöte år 2000 sa Tjeckiens dåvarande president Václav Havel följande:

Förenta Nationerna skulle förmodligen behöva vila på två pelare: en som utgjordes av en församling av jämlika exekutiva företrädare från de enskilda länderna, motsvarande dagens plenum (dvs Generalförsamlingen), och en annan som utgjordes av en grupp som valdes direkt av jordens befolkning, i vilken antalet delegater som företrädde enskilda nationer således i grova drag skulle motsvara nationens storlek.

Det är precis detta som UNPA-förslaget handlar om: att vid sidan av de existerande FN-institutioner som kanaliserar medlemsstaternas olika röster genom dess regeringar (Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet) upprätta en institution som kan kanalisera den enskilda människans och den samlade världsbefolkningens röst, det “vi” som FN-stadgans inledning tar sin utgångspunkt i: “Vi, de Förenta Nationernas folk…”

“Partistyrelsen vill prioritera reformeringen av säkerhetsrådet”

Jag ser flera problem med detta svar:

  1. Det går inte att genomföra relevanta reformer av Säkerhetsrådet i nuläget. Frågan om reformer av Säkerhetsrådet har diskuterats återkommande sedan FN grundades. Reformförslagen handlar dels om en utvidgning av antalet (permanenta och icke-permanenta) medlemmar i Säkerhetsrådet, och dels om dess beslutsprocesser, framför allt de permanenta medlemmarnas VETO-rätt. Sådana reformer av Säkerhetsrådet kräver som minimum att alla de fem permanenta medlemmarna säger ja. Om man studerar de aktuella reformförslag som förs fram, och olika möjliga varianter på dessa, så framstår det som högst osannolikt att det skulle kunna gå att hitta en sådan enighet bland VETO-makterna. Varför vill partistyrelsen prioritera reformer som sedan FN grundades har visat sig vara ogenomförbara och som troligtvis kommer att fortsätta vara det så länge maktkampen mellan stormaktsblocken kvarstår? Ska man verkligen ta detta svar på allvar? Bör inte partistyrelsen åtminstone försöka precisera något vilka reformer av Säkerhetsrådet man vill prioritera, och på vilket sätt man tänker sig göra det?
  2. Säkerhetsrådet är ett ytterst odemokratiskt organ. Det är odemokratiskt dels eftersom det tillåter permanenta medlemmar, det vill säga medlemmar som inte riskerar att förlora sin plats hur mycket de än skulle missbruka den. Säkerhetsrådet är också odemokratiskt eftersom det dessutom tillåter att de permanenta medlemmarna kan lägga in sitt VETO och alltså stoppa ett beslut, även om alla andra medlemmar i FN skulle vara för det. Det går knappast att hitta en större kontrast till demokratiska principer. Trots det fyller Säkerhetsrådet med sin nuvarande odemokratiska struktur förmodligen en viktig funktion för upprätthållandet av relativ internationell ordning eftersom den minskar risken att ett stormaktsblock agerar mot ett annat stormaktsblocks vilja. För att långsiktigt kunna reformera Säkerhetsrådet och utmana denna odemokratiska ordning behöver vi därför parallellt bygga upp en alternativ, demokratisk, maktstruktur, som istället bygger på idén om alla människors lika värde och röst. I takt med att en sådan ordning får allt större legitimitet hos mänskligheten och hos FN:s medlemsstater så kommer också möjligheterna att reformera Säkerhetsrådet att öka. Upprättandet och utvecklandet av ett FN-parlament är med andra ord en helt avgörande förutsättning för meningsfulla reformer av Säkerhetsrådet. Så om partistyrelsen på allvar vill prioritera detta bör man alltså verka för upprättandet av UNPA.
  3. En reform av Säkerhetsrådet kräver som sagt som minimum ett godkännande av Säkerhetsrådet själv, inklusive alla de permanenta VETO-makterna. Upprättande av UNPA kan däremot genomföras utan en förändring av FN-stadgan och utan möjlighet för Säkerhetsrådet och dess VETO-makter att blockera.

“Partistyrelsen menar att det parlamentariska organ, Interparlamentariska unionen (IPU), som har observatörsstatus i FN, för närvarande är tillräckligt.”

Tillräckligt för vad?!  Syftet med UNPA skulle uppenbart vara ett helt annat än det som IPU har och har haft allt sedan dess grundande 1889. Den grundläggande skillnaden är att medan IPU är en sammanslutning av nationella parlament och parlamentariker så skulle syftet med UNPA däremot vara att direkt och i egen rätt utöva parlamentariska funktioner på den internationella eller globala nivån. Ett av målen skulle vara att kunna hålla FN:s tjänstemän och institutioner ansvariga inför ett globalt parlamentariskt organ. Det finns inga tecken i dagsläget på att IPU skulle vara beredd att ta på sig sådana uppgifter eller att utvecklas i riktning mot ett FN-parlament. Hänvisningen till IPU kan därför bara tolkas som en ovilja hos partistyrelsen att se en stärkt parlamentarisk och demokratisk kanal för den samlade mänskligheten inom FN. Vad grundar sig denna ovilja i?

”Partistyrelsen ser naturligtvis positivt på åtgärder som syftar till att stärka FN och att stärka såväl demokratiskt inflytande som människors engagemang i FN.”

Hur ska man kunna ta detta yttrande på allvar? Partistyrelsen yrkar avslag på en motion som presenterar ett tydligt och genomförbart förslag på hur FN skulle kunna stärkas och öppnas upp för demokratiskt inflytande och engagemang, samtidigt som man inte presenterar något som helst alternativt förslag på hur FN skulle kunna stärkas och demokratiseras. Det kan väl bara tolkas som att partistyrelsens engagemang för denna fråga i själva verket är svagt? Som den aktuella motionen har visat så är kontrasten mycket stor mellan det partiprogram som kongressen 2013 antog och detta yttrande från partistyrelsen.

FN blir vad vi gör det till, vi som medlemsstater och vi som världsmedborgare. FN behöver demokratiseras för att bli mer legitimt och effektivt och för att bättre kunna möta de enorma globala utmaningar vi som mänsklighet står inför. Upprättandet av UNPA är ett första pragmatiskt och genomförbart steg på vägen mot ett FN-parlament och ett mer demokratiskt FN.