4 punkter för världsmedborgarskap och globalt styre

Hur skulle en global regering kunna se ut? För många så skulle svaret vara att något sådant är omöjligt eller orealistiskt att uppnå.  Kanske säga att det beror på att de flesta människor inte är kosmopoliter. Ordet kosmopolit kommer ifrån en tid när antikens tänkare föreställde sig att det fanns ”andra världar” som de inte kände till. Andra människors existens i världen erkändes trots att samtida aktörer inte hade kunskap om just ”de andra”. Idag är dock situationen annorlunda. De flesta platser i världen har på ett eller annat sätt berörts av processer som globalisering, kosmopolitisering eller informationssamhället.

Artikelförfattaren Vladan Lausevic

Just kosmopolitisering handlar om att problem och utmaningar inte längre har ett visst bestämt geografiskt territorium. Miljöproblem gör definitivt att i stort sett alla människor är beroende av varandra rörande klimatet och Jordens resurser. Fler människor har också mer och bättre kunskap om varandra, vilket även märks i den globala studien World Values Study om att fler delar samma värderingar. Att vara kosmopolit handlar även om att oa
vsett identitet känna sig mentalt kopplad till det globala styret och beslutsfattningsprocessen. Därmed återstår frågan om varför en global regering inte existerar redan idag med tanke på de senaste 25 årens samhällsutveckling.

En förklaring ligger i begrepp som postdemokrati samt i nationstanken. Postdemokrati innebär att demokrati på nationell nivå är begränsad eller förhindrad att påverka samt legitimera främst den ekonomiska utvecklingen på supranationell nivå. Samtidigt har å andra sidan demokratin också  globaliserats. Parisavtalet är ett uttryck för hur globalt demokratiskt engagemang och intressen kan knyta samman människor runt om i världen.

En annan förklaring ligger i nationstanken. Trots att fler människor idag betecknar sig som kosmopoliter, européer eller som transnationella, så har fler sin primära identitet kopplat till en viss etnisk grupp, nation eller stat. Idag talas det inte minst om efterspelet av Brexit om konflikten mellan storstadskosmopoliter och människor på landsbygden eller i arbetarklassorterna. Det är en något förenklat bild eftersom långt ifrån alla som lever i storstäderna anser sig som kosmopoliter samtidigt som många lantbrukare och vänsterorienterade väljare stödjer unionens existens.

One common home...

Foto: www.unpacampaign.org

Att tillhöra en nation är inte fel i sig. Nationalidentiteter behöver inte vara i strid med de kosmopolitiska även om de ofta är det. Det handlar mer om hur identiteten är uppbyggd eftersom nationalism i grunden försätter exkludering medan andra former kan vara mer privata snarare än kollektivistiska. Vidare är nationalismen en kraft som förr i tiden var mer nyskapande och framtidsorienterat. Idag är det för det mesta tvärtom med fokus på att vara bakåtsträvande eller reaktionär. Sist men inte minst gör sig den politiska nationalismen gällande i synen på suveränitet. Nationell suveränitet och nationellt medborgarskap är fortfarande de mest dominerande formerna rörande maktutövning, maktpåverkan och maktens legitimitet.

Legitimitetsproblematiken syns tydligt inom ramen för EU som union och styrelseform. Unionen bygger på att vara en demokrati utan demos och är ett socialt kontrakt mellan stater – inte mellan medborgare och unionen. Unionen styrs utan regeringsstyre. Policyskapande sker nästan utan politik, i jämförelse med hur det sker nationellt. Likadana problem finns med det det globala styret, inte minst med tanke på hur internationella organisationer som FN fungerar. Idag talas det ofta om att både EU och FN ”måste reformera sig”. Frågan är dock vem vill i så fall reformera sig? Enda sättet att ordentligt reformera FN eller EU är om även stater kan bli reformerade vilket kräver medborgarnas stöd i större skala. Därför förslår jag fyra följande punkter om hur en sådan regering kan skapas, legitimeras och effektiveras.

  1. Demokratiska globala institutioner. För att både medborgare, stater och unioner ska kunna vara representerade bör det finnas ett trekammarsystem med olika antal platser. Första kammaren bör vara organiserad för unioner, andra för stater och tredje för medborgare. Urvalet kan ske genom demokratiska val för samtliga kammare. De som ska representera stater och unioner bör därför bli valda av medborgarna. Ett annat alternativ är att stater eller unioner själva väljer genom att partier eller partifederationer röstar fram olika kandidater. Den tredje kammaren bör endast formeras genom demokratiska val där medborgare väljer sina representanter. Platsfördelningen för den tredje kammaren bör basera sig på proportionella val och i relation till befolkningsmängden. För den första och andra kammaren räcker det med mer fixerade antal platser, exempelvis 2 representanter per stat eller 10 per union.
  1. Konstitutionalism. Någon rättslig grund för världsmedborgarskap existerar inte än. Därför behövs det en form av ett socialt kontrakt mellan den globala styrelseformen och den individuella människan – kosmopoliten. Globalt styre bör vara federalt så att ”rätt beslut tas på rätt nivå” och därmed förhindrar och begränsar maktmissbruk. Ett federalt styre som i USA eller Kanada innebär att den federala makten är begränsad att ingripa och  agera gentemot individen. Därför bör en global konstitution i första hand bygga på så kallade negativa rättigheter och friheter som att fri rörlighet för människor och kapital får råda. Plus med en viss komplettering av de positiva som att alla människor ska ha rätt till utbildning och primärvård. Ett socialt kontrakt förutsätter också någon form av socioekonomisk omfördelning. Till skillnad från stater så skulle inte en global regering behöva beskatta enskilda individer utan exempelvis koldioxidutsläpp, miljöförstörelse och bolag. Intäkterna kan användas för exempelvis infrastrukturprojekt, katastrofhjälp eller sjukdomsbekämpning.
  1.  Identiteter. I en global värld binds människor samman utan att de alltid är medvetna om detta. När någon i Sverige eller Senegal köper en Iphone tillverkad i Kina så är en indirekt kopplad till den som har tillverkat telefonen men även designat den i USA. Med andra ord människor kan ha mycket gemensamt med varandra även på långa avstånd vilket inte minst märks på sociala medier där människor i Facebookgrupper av olika skäl kommer i kontakt med likasinnade världen runt. Samhällsorientering och medvetenhet som människor tar del av exempelvis i skolor eller gymnasier grundar sig på att sätta det ”egna” staten i centrum. Genom att fler undervisas i globalt styre, global historia eller global samhällsutveckling så kan fler knyta till sig till den globala beslutsnivån. Det kan också handla om andra fördelaktiga aspekter som att införa en global arbetsvisum vilket ger varje individ rätten att arbeta var som helst i världen med i princip vilket jobb som helst.
  1. Ny syn på stat och suveränitet. Genom att stater och unioner som institutioner utvecklas i mer kosmopolitisk riktning så innebär det att individens identitet, inklusive nationell identitet, kan bli mer av en privat sak medan staten eller unioner baserar sig på centrala aspekter som mänskliga rättigheter, rättssystem och transparens. Nuvarande syn på nationell suveränitet i folkrättslig mening grundar sig på att det är staten som är suverän. Det innebär även att , trots minskad makt och inflytande i samband med globalisering och regionaliseringsprocesser, stater ofta vill styra och kontrollera den överstatliga utvecklingen. Stater agerar i detta efter sina ”nationella intressen”. Globala institutioner som regering, medborgarskap och demokrati skulle kunna leda till att främst stater måste bete sig på annat sätt. Som principiellt alltid måste samarbeta och understödja globala institutioner för att lösa problem och utmaningar. Istället för att som idag ofta motarbeta varandra som exempelvis rörande kriget i Syrien, migrationskrisen eller territoriella konflikter i Sydostasien.

Artikelförfattaren Vladan Lausevic är medlem i Liberalerna samt individuell medlem i Alliansen Liberaler och Demokrater för Europa. Han arbetar som biträdande lektor i Europastudier vid Manipal University, Indien.