Ska Vänsterpartiet ta ställning för ett mer demokratiskt världssamhälle?

Inför Vänsterpartiets kongress i Örebro 5-8 maj har Håkan Berg och Johan Lönnroth skrivit en motion (A123) som argumenterar för att det världssamhälle som vi nu oundvikligen är en del av behöver bli mer demokratiskt och jämlikt om vi ska kunna hantera våra stora globala ödesfrågor på ett bättre sätt. Det gäller exempelvis behovet av att reglera globala kapitalflöden, att genom globala beslut skydda jordens miljö och klimat, eller att tillsammans som mänsklighet värna fred och säkerhet för alla folk och människor. Därför uppmanar motionärerna Vänsterpartiets kongress att ta ställning för behovet av ett direktvalt världsparlament och för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA) som ett första steg på vägen dit. Tyvärr har V-partistyrelsen i sitt svar uppmanat kongressen att avslå motionen. Det finns skäl att ifrågasätta de argument som anges, vilket sker i det följande.

Alla människors jämlikhet?

Partistyrelsen skriver i sitt motionssvar att ”Vänsterpartiet vill se ett FN där generalförsamlingen hävdar sin roll som centrum i ett system där alla världens nationer deltar som jämlikar”. Ett demokratiskt FN-parlament skulle däremot innebära en plattform för alla världens människor att delta som jämlikar i våra globala beslutsprocesser. Det är i och för sig bra att verka för jämlikhet mellan alla världens nationer, men varför anser inte partistyrelsen att det är minst lika eftersträvansvärt att verka för politisk jämlikhet mellan alla människor?

Medlemsstaternas regeringar eller världens nationer?

I FN:s generalförsamling är det i själva verket inte världens nationer, utan medlemsstaternas regeringar, som är representerade. Varken samer, kurder, basker, baludjer eller uigurer – för att bara nämna en mycket liten andel av världens alla minoritetsfolk – har som nation någon röst i FN. Dessutom saknar oppositionella delar av medlemsstaternas folk representation i generalförsamlingen. En stor och viktig del av folkens röst blir alltså per automatik bortvald genom nuvarande system. Situationen är förstås värst i de odemokratiska eller mindre demokratiska medlemsstaterna. Det är svårt att tolka partistyrelsens svar på annat sätt än att det faktiskt är medlemsstaternas regeringar, och alltså inte världens nationer, som man vill ta ställning för.

En parlamentarisk församling som komplement till generalförsamlingen

Nationalstatens ställning är fortsatt mycket viktig i både den lokala och globala politiken, och kommer sannolikt förbli så under lång tid framöver. Därför behövs också mellanstatliga organ, som FN:s säkerhetsråd och generalförsamling, som forum för både de små och de stora nationalstaternas förhandlingar. Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN skulle inte ersätta, utan komplettera, generalförsamlingen. De skulle kunna fungera som två kamrar inom ett parlamentariskt system, där såväl regeringarnas (överhuset, om

"Förenta Nationerna skulle förmodligen behöva vila på två pelare: en som utgjordes av en församling av jämlika exekutiva företrädare från de enskilda länderna, motsvarande dagens plenum, och en annan som utgjordes av en grupp som valdes direkt av jordens befolkning, i vilken antalet delegater som företrädde enskilda nationer således i grova drag skulle motsvara nationens storlek." - Václav Havel, Tjeckiens president (1993-2003) vid Förenta Nationernas milllenniumtoppmöte, New York, september 2000

”Förenta Nationerna skulle förmodligen behöva vila på två pelare: en som utgjordes av en församling av jämlika exekutiva företrädare från de enskilda länderna, motsvarande dagens plenum, och en annan som utgjordes av en grupp som valdes direkt av jordens befolkning, i vilken antalet delegater som företrädde enskilda nationer således i grova drag skulle motsvara nationens storlek.”
– Václav Havel, Tjeckiens president (1993-2003) vid Förenta Nationernas milllenniumtoppmöte, New York, september 2000

man så vill) som mänsklighetens och folkens (underhuset) röst spelade en roll i FN:s styrning. En sådan mer dynamisk och demokratisk parlamentarisk struktur skulle kunna ge även generalförsamlingen en mer central ställning i FN-systemet än vad som i nuläget är möjligt med tanke på den extrema variationen i medlemsstaternas befolkningsstorlek. Återigen: Det konstiga är inte att partistyrelsen tar ställning för världens nationalstater och för att nationalstaternas regeringar ska fortsätta ha en röst i FN-systemet. Men frågan är varför man inte vill ta ställning för att också ge mänskligheten en röst i FN-systemet?

Står Vänsterpartiet för parlamentarisk demokrati?

Partistyrelsen skriver vidare att skapandet av ”EU-parlamentet innebar att EU blev mer överstatligt och de nationella parlamentet förlorade makt”. Nu handlar motionen alltså inte om EU, utan om FN och om vårt globala samhälle. Så argumentet kan anses något ovidkommande. Men det reser ändå frågan hur Vänsterpartiet ser på parlamentets roll i ett demokratiskt samhälle? Man kan för det första fråga sig om det hade varit bättre om EU fattade sina beslut utan EU-parlamentets inblandning? I praktiken hade det sannolikt inneburit att en liten grupp av EU:s mäktigaste medlemsstater – ungefär såsom säkerhetsrådet i praktiken styr eller begränsar mycket av FN:s arbete – hade fattat de flesta av de mest avgörande besluten. Är det inte i själva verket det som är ”överstatlighet” i egentlig mening? Beslut som fattas över huvudet på majoriteten av medlemsstaterna? Är inte parlamentet tvärtom ett uttryck för ”understatlighet”, ett försök att föra ner besluten under de mäktiga regeringarnas mellanstatliga och intransparenta förhandlingar? Åtminstone något steg närmare de europeiska medborgarnas inflytande? Sedan kan man diskutera hur mycket makt just EU bör ha, men det är i grunden en annan fråga. Om inte parlamentet är viktigt för det demokratiska samhället, då bör man kanske i konsekvensens namn fundera på om det inte är bättre att Sveriges kommuner – enskilt eller genom mellankommunala avtal – skulle fatta alla besluten inom Sverige, och att Sveriges riksdag därmed borde upplösas? Men hur ser man i så fall på valda församlingar på kommunal nivå? Partistyrelsen hävdar att ”Vänsterpartiet agerar för att reformera FN i en mer demokratisk riktning.” Men den nödvändiga följdfrågan bör då bli vad Vänsterpartiet egentligen menar med ”demokrati”? Om man inte menar parlamentarisk demokrati, ja då blir ju både EU-parlament, riksdag och kommunfullmäktige överflödigt. Annars bör man väl ta ställning även för ett FN-parlament?

IPU och UNPA

Partistyrelsen ger även uttryck för tanken att ett FN-parlament (UNPA) skulle vara överflödigt eftersom redan den Interparlamentariska unionen (IPU) finns. Men dessa både organ skulle ha helt olika syften och funktioner i den internationella och globala politiken. IPU finns till för att stärka relationen mellan nationella parlament och parlamentariker. Ett UNPA däremot skulle finnas till för att skapa parlamentarisk representation direkt i FN:s globala beslutsprocesser. IPU saknar alla de väsentliga värden som ett UNPA skulle tillföra: (1) En formell koppling till FN:s beslutsfattande, inklusive fastställande av FN:s budget, (2) en demokratisk representation på global nivå och (3) en inneboende ambition och potential att utvecklas vidare till ett framtida direktvalt världsparlament.

Ska Säkerhetsrådet stå i vägen för en demokratisering av FN?

Slutligen argumenterar partistyrelsen för att man istället för att det upprättas och utvecklas ett demokratiskt FN-parlament vill verka för att FN:s säkerhetsråd reformeras. Olika reformförslag av Säkerhetsrådet har diskuterats under hela FN:s historia, och inte minst

"Vi måste främja en demokratisering av globaliseringen innan globaliseringen förstör grunderna för nationell och internationell demokrati. Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN har kommit att bli ett ovärderligt steg för att uppnå demokratisk kontroll över globaliseringen." - Boutros Boutros-Ghali, tidigare generalsekreterare för FN, maj 2007

”Vi måste främja en demokratisering av globaliseringen innan globaliseringen förstör grunderna för nationell och internationell demokrati.
Upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN har kommit att bli ett ovärderligt steg för att uppnå
demokratisk kontroll över globaliseringen.”
– Boutros Boutros-Ghali, tidigare generalsekreterare för FN, maj 2007

sedan Boutros Boutros-Ghalis period som generalsekreterare i början av 90-talet. De enda betydande reformer som har åstadkommits är att antalet medlemmar i Säkerhetsrådet utvidgades från 6 till 10 år 1965 och att Folkrepubliken Kina ersatte Taiwan som permanent medlem år 1971. Båda reformerna var förmodligen nödvändiga med tanke på den kraftiga tillkomsten av nya medlemsstater i FN under 50- och 60-talen, och med tanke på Folkrepubliken Kinas allt starkare ställning internationellt. Men det är högst tveksamt om någon av reformerna har gjort FN mer särskilt mer demokratiskt eller effektivt. Anledningen till att så få och så små reformer faktiskt har skett är att det är extremt svårt att göra förändringar av Säkerhetsrådet eftersom det enligt FN-stadgan skulle kräva stöd både av 2/3 av Generalförsamlingens 193 medlemsstater och samtidigt stöd från alla permanenta medlemmar (VETO-makterna) i säkerhetsrådet. Partistyrelsens idé om att utvidga antalet medlemmar ytterligare och att dessutom ta bort det permanenta medlemskapet och VETO-rätten framstår därför som mycket orealistiskt i nuläget. För varför skulle, under rådande omständigheter i världspolitiken, de nuvarande VETO-makterna avsäga sig sitt permanenta medlemskap? En parlamentarisk församling inom FN skulle däremot kunna upprättas endast genom ett 2/3 majoritetsbeslut i generalförsamlingen, och alltså utan möjlighet för VETO-makterna att blockera. Förutom att en sådan reform alltså är långt mer realistisk än alla olika planer på att reformera säkerhetsrådet, så skulle den dessutom innebära ett avgörande steg i demokratisk riktning för FN. På längre sikt skulle ett direktvalt världsparlament på allvar kunna erbjuda ett globalt demokratiskt alternativ till stormakternas ställning och därmed också på allvar kunna utmana säkerhetsrådets nuvarande struktur.

Partistyrelsen borde i linje med Vänsterpartiets vilja att stå upp för alla människors lika värde, oavsett födelseort eller vistelseplats, ta ställning för upprättandet och utvecklandet av ett demokratiskt världsparlament.